Från Rilpedia

S 12
Information
Nato-benämning	-
Flygslag	Spaning
Tillverkare	Heinkel
Ursprung	Heinkel He 114
Längd	11,9 m
Spännvidd	13,54 m
Höjd	5,17 m
Tomvikt	2 315 kg
Maxlast	?
Maxstartvikt	3 500 kg
Aktionsradie	ca km
Maxhöjd	4 800 m
Maxhastighet	330 km/h
Besättning	2
Motor	En BMW 132K på 850 hk
Beväpning	2 ksp m/22
I tjänst i Flygvapnet:	1941-1949
Antal	12

S 12 var svensk beteckning på ett enmotorigt högvingat biplan för marinspaning, försett med flottörer.

Vid chefen för Flygplanssektionen Nils Söderbergs besök vid Heinkelfabriken i Warnemünde våren 1938 för inköp av torpedflygplanet Heinkel He 115, T 2, erbjöds Flygvapnet att även köpa Heinkel He 114. Ingen affär kom dock till stånd eftersom Flygvapnet även funderade på att köpa in Arado Ar 95, trots att Heinkel erbjöd bättre villkor.

Behovet var dock trängande av nya marina spaningsflygplan som ersättning för S 9 samt de föråldrade S 5 Hansa. I samband med krigsutbrottet 1939 frigavs Heinkel He 114 för export, eftersom Luftwaffe ansåg att flygplanet fungerade dåligt vid start och landning i hög sjö.

Till Flygförvaltningen ankom en offert om försäljning av flygplanet giltigt till 30 september 1939. Den 1 november 1939 beställdes tolv flygplan av typen Heinkel He 114 B-1. Leveranserna planeras ske i början av december med detta ändras senare till leverans med järnväg i mars 1940.

I april 1940 beställde flygförvaltningen ytterligare 27 flygplan. I samband med beställningen meddelade Heinkel att de första tolv flygplanen inte skulle komma att levereras eftersom den tyska regeringen stoppat de planerade leveranserna till Sverige. Tyskland kopplade förhandlingen om transitering av tyska militärförband genom Sverige till olika handelsavtal.

Efter förhandlingar om transittrafik togs försäljningsstoppet bort, men då var redan de för Sverige tillverkade planen i tjänst vid Luftwaffe.

I slutet av 1940 kom emellertid besked om att tolv begagnade plan kunde levereras flygledes, men det hela avskrevs återigen från tysk sida. På våren 1941 anlände tolv He 114 nedpackade i lådor till CVV, Centrala Flygverkstaden i Västerås. Flygplanen var begagnade och krävde fullständig genomgång innan de kunde användas. Benämningen S 12 var sedan lång tid reserverad för flygplanet.

Flygplanen renoverades, monterades, modifierades och provflögs innan elva av dem under sommaren 1941 tillfördes 2. divisionen vid F 2 Hägernäs. Det tolfte flygplanet behölls tillsvidare av CVV för prov. Redan vid ankomsten till F 2 Hägernäs sattes flygplanen in i neutralitetsvakten längs kusterna.

Sedan S 17 levererats användes S 12 främst för utbildning. Hösten 1945 monterades målbogserutrustning i de sex kvarvarande flygplanen. Ett flygplan såldes 1948 till Firma Handelsflyg i Kiruna, som civilregistrerade flygplanet och använde det till fisktransport. Övriga flygplan kasserades, det sista i februari 1949.