Ruben Wagnsson
Från Rilpedia
Ruben Wagnsson, född 8 september 1891 i Örebro och son till metodistpastor Gustaf Wagnsson och Adèle Ruben, död 15 februari 1978 i Katrineholm, var en svensk folkskollärare, undervisningsråd, nykterhetsivrare. Han var riksdagsman (1922-1947), landshövding i Kalmar län 1947–1958.
Wagnsson avlade fil. kand examen i Lund 1915 och arbetade som folkskollärare i Hässleby och Oskarshamn 1916-34. Han blev riksdagsledamot i andra kammaren 1922 och efter två mandatperioder övergick han till första kammaren 1928 och blev då dess yngsta ledamot. Han utsågs till undervisningsråd 1935 och ordförande i TCO 1937. Han var chef för IOGT i Sverige 1929-42 och IOGT-rörelsens internationelle chef 1947-66. Då han 1947 utsågs till landshövding lämnade han riksdagen, TCO, Hörselfrämjandet, Skolöverstyrelsens folkbildningsrotel, Svenska Europahjälpen m.m. Han var redaktör för tredagarstidningen Oskarshamns-Posten 1920-23 och stadsfullmäktiges ordförande i Oskarshamn 1928-34.
Under hans tid som landshövding, förbättrades länets vägar och järnvägar samt flygförbindelser. Ölandsbrofrågan blev aktuell liksom etableringen av ett atomkraftverk vid Figeholm. Han var engagerad i biståndsfrågor och var ordförande i Röda korset.
Sitt liv har Ruben Wagnsson skildrat i memoarboken Många järn i elden. 1969.
Företrädare: ' |
Ordförande i TCO 1937–1947 |
Efterträdare: Harald Adamsson |
Företrädare: Arvid Lidén |
Landshövding i Kalmar län 1947–1958 |
Efterträdare: Ivar Persson |