Rosalie Olivecrona
Från Rilpedia
Rosalie Olivecrona, född Roos 9 december 1823, dog 4 juni 1898 i Stockholm.
Var en av de tre banbrytande kvinnorna - Fredrika Bremer och Sophie Adlersparre, som arbetade för att förbättra kvinnors rättigheter, som att få tillgång till all utbildning, bli ekonomiskt oberoende och ej vara tvungna att gifta sig för att få försörjning.
Innehåll |
Olivecrona
Senvåren 1857 gifter hon sig med justitierådet Knut Olivecrona och flyttar till Uppsala, samtidigt blir hon styvmor till en son och tre döttrar. Paret får sedan själva en son och en dotter.
Uppväxt
Hon växte upp i Stockholm och gick ut bland de första studenterna på Walinska flickskolan. Familjen flyttade 1839 till Sjogeris vid foten av Mösseberg, där hon hjälpte folk i stugorna med mat, kläder och medicin.
Amerikavistelsen
En av hennes väninnor, Hulda Hahr, bodde i Amerika, där hon var musiklärare vid en flickskola i Limestone med sin bror, och hon fick erbjudande att komma över dit. Det ansågs mycket opassande att som kvinna ens gå ensam över Norrbro och en resa över Atlanten helt ensam, var något som unga damer absolut inte gjorde. 1851 fick hon efter mycket motstånd från familj och vänner tillåtelse att åka till Amerika.
Hon var fyra år landet och arbetade, men hann också besöka Mississippifloden och en mängd sevärdheter i Sydstaterna och på hemresan även en utflykt till Havanna. Hon var först lärare i franska och musik vid flickskolan i Limestone. Därefter fick hon anställning som guvernant på en plantage söder om Charleston, tillhörig familjen till två av hennes elever, Eliza och Annie Perronneau. Hon skrev sedan en skildring av sina iakttagelser av levnadskulturen där. Hon beskrev hur de republikanska amerikanerna var minst lika mycket, till och med mer, noga med vem härkomst och klassordning, bördstolthet och vem som var av "fin familj", vilket hon ansågs vara, något som gjorde dem chockerade över att hon hade rest ensam. Hon beskrev kvinnodyrkan bland sydstaternas överklass, att flickorna var förlovade många gånger, men dock på ett oskyldigare sätt än man var i Sverige, att deras kavaljerer var bra på att konversera och underhålla, men att livet var ytligt, där nästa bal var det viktigaste. Hon sade sig ha sett av slavarna behandlades bra, men hon ansåg ändå att slaveriet var onaturligt och "känslovidrigt" och att det var dömt att upphävas, dock "ej utan hård strid". Hon återvände till Sverige 1855 via New Orleans.
Föräldrarna hade nu flyttat in till Stockholm och på nyåret 1856 träffade hon sin vän Sophie Leijonhufvud (S. Adlersparre) och de började tillsammans kampen för kvinnors rätt till undervisning och självförsörjning.
Kvinnokampen
Rosalie var mer revolutionär än Sophie och krävde i en anonym artikel "En ropandes röst i öknen" i Aftonbladet 1867 offentlig uppmärksamhet om flickors brist på bildning och uppfostran. De båda damerna startade "Tidskrift för hemmet" som kom ut första gången 1859 med artiklar om kvinnors orättvisa ställning i samhället, oftast hade de inte någon signatur. Följande år finns det olika signaturer, men det är Rosalie och Sophie som ligger bakom de flesta texterna och de olika signaturerna ger sken av en större redaktion.
Redan 1855 hade Rosalie använt synonymen "La Straniem", när hon gav ut ett häfte med dikter och tecknade sig nu som "St" och "--rs" i "Tidskrift för hemmet". Hon skrev artikar som "Kvinnan och arbetet", Flickors uppfostran", "Kvinnors religiösa uppfostran" mm mm. Genom åren blir det skrivet färre artiklar av henne då hon ansåg sig behövas till mer krävande uppgifter.
Efter giftermålet 1857 så reser paret Olivecrona ut i Europa. De träffar Sophie Leijonhufvud i Hamburg, som följer med paret till Prag, Wien, Venedig, Schweiz, södra Frankrike och hem genom Tyskland. I "Tidskrift för hemmet" skriver de sedan om museer och naturupplevelser de upplevt under resan.*[1] . 1861 gör de tre en ny rundtur i Europa för att utforska kvinnokampen och besöker Tyskland, Frankrike, England, Skottland och Irland. Detta ger en massa nytt material till tidningen, då de upptäcker att kvinnofrågan är nästan okänd i Frankrike och Tyskland, men i England är resultatet bättre för där finns bl.a. "English Woman's Jounal" och en förening "The society for promoting the employment of Women" som har flera verksamheter tex "The Register" som i Sverige blir "Adresskontor för arbeterskor", "Ladie´s Reading Room" som 1886 blir "Läsesalong för damer" och skrivbyråer. Man uppmanades att också komma till Dublin, där mötet "For the promotion of social sciences" hölls och många framstående talare framträder, även av kvinnor. Det gjorde att de fick bekräftelse att kvinnor också besitter förmågan att klart och logiskt uttrycka sina tankar utan att förlora behag, takt och blygsamhet.
Hösten 1868 flyttar familjen Olivecrona till Stockholm och Rosalie börjar återigen att aktivt skriva i tidningen. Artikeln "Felande länken mellan den arbetsgivande och arbetssökande" gör så att "Bikupan" tillkommer 1870 och är en försäljningslokal för finare handarbete utförda av kvinnor som kommit på obestånd och 1880 förenas butiken med en liknande rörelse "Sällskapet för arbetsflitens befrämjande".
Svenska Röda Korset
1864 var Rosalie med vid överläggningarna hemma hos Sophie om sjukvård i fält. Med på mötet var också generalmajor Rudebeck och dr Lemchen. Resultatet av detta möte blev 1865 Svenska Röda Korset.
Bibliografi
"Mary Carpenter" 1887 "Spridda blad" dikter 1889 "Resa till Amerika" 1851-55
Källor och länkar
- [http://www.ub.gu.se/kvinn/digtid/03/1898/dagny1898_11.pdf Dagny nr 11
- [2]
- Ulf Beijbom: Utvandrarkvinnor. Svenska kvinnoöden i Amerika (2006)
