Roine Carlsson
Från Rilpedia
Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort. |
Tord Erland Roine Carlsson, född 10 december 1937 i Hallstavik, Stockholms län (Uppland), är en svensk socialdemokratisk politiker och fackföreningsledare. Han var statsråd och biträdande industriminister 8 oktober 1982 - 14 oktober 1985, tillförordnad kommunikationsminister 1985 samt försvarsminister 14 oktober 1985-1991. Riksdagsledamot från 1985.
Carlsson var reparatör vid Hallstaviks pappersbruk 1951-64, förhandlingsombudsman för Svenska Pappersindustriarbetareförbundet 1965-70, förbundsordförande 1970-82, ledamot av landssekretariatet 1971-82, 1:e vice ordförande i ICEF 1973-82, ledamot av träforskningsrådet och skogsbranschrådet 1973-82, av handelspolitiska rådet 1971-82 och av elransoneringsnämnden. Han var styrelseledamot i 3:e AP-fonden, vice ordförande i näringspolitiska rådet, ordförande i kooperativa rådet, expert i 1973 års skogsutredning 1973-78, ledamot av skogsägareföretagskommittén 1978-79 och energisparkommittén 1974-80.
Roine Carlsson gjorde sig allmänt känd, och fick kritik från marinofficerarna, när han 1987 kritiserade förslaget att marinen skulle köpa nya kustkorvetter: "Stora plåtschabrak[1] för att marinofficerarna ska få glänsa på kommandobryggan är ingenting att spilla pengar på." Carlsson gjorde avbön i TV-programmet "Godmorron Sverige" för sitt yttrande, med uttalandet: "Jag är rätt citerad, och det var högst olämpligt av mig att prata på det sättet,... jag är oerhört arg på mig själv för det här. Självklart har jag respekt för marinofficerarna och deras arbete."
Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Sveriges biträdande industriminister 1982-1985 |
Efterträdare: Siste ämbetsinnehavaren |
Företrädare: Anders Thunborg |
Sveriges försvarsminister 1985–1991 |
Efterträdare: Anders Björck |
Referenser
Noter
- ↑ Schabrak avser egentligen ett täcke/filt som läggs under sadeln på en häst, men används ofta i talspråk som något stort och pråligt.
Tryckta källor
- Fakta om folkvalda: Riksdagen 1985-1988, utgiven av Riksdagens förvaltningskontor, Stockholm 1986 ISSN 0283-4251 s. 65