Rhenländskt kallblod
Från Rilpedia
| Rhenländskt kallblod, Rhenländare | |
| Ursprung | Tyskland |
|---|---|
| Utbredning | Mellersta Europa |
| Miljö | Kallt klimat, bördigt jordbruksområde |
| Egenskaper | |
| Typ | Kallblodshäst |
| Mankhöjd | ca 158-165 cm |
| Färg | Brun, fux, svart och skimmel |
| Användning | Jordbruk, körning, transport |
Det rhenländska kallblodet är en tung hästras från Westfalen i Tyskland. Rasen var förut uppdelad i två olika raser, Westfaler och Rhenländare som senare slogs ihop till samma ras. Det rhenländska kallblodet är en lugn häst med kraftig man och svans.
Innehåll |
Historia
Det rhenländska kallblodet har avlats sedan mitten av 1800talet och redan på 1830talet importerades den första kallblodshästen från Belgien till Tyskland som skulle ingå i det rhenländska kallblodet. En ståtlig Ardennerhingst som inspirerade tyskarna att själva starta uppfödning av de tunga arbetshästarna. Engelska kallblodshästar blandades med Ardennerhästar, bland annat Suffolk Punch och Clydesdalehästar. Mest inflytande hade de belgiska raserna Ardenner och Brabant. Det rhenländska kallblodet fick en egen stambok redan 1876.
Det rhenländska kallblodet avlades i flera olika varianter i olika områden runt Rhen. I Westfalen avlades både en varmblodshäst och en kallblodshäst. 1904 fanns en egen stambok för Westfalerkallblodet. Dagens Rhenländare avlades fram i en annan del av landet med en bas på samma hästar. Uppfödarna hamnade ofta i strid om vilken av raserna som egentligen var bäst. De två olika hästarna tillsammans utgjorde ca 50 % av Tysklands hästbestånd under 1930talet. Den häst som var vanligast under den här tiden var det kallblod som avlades i Niedersachsen.
Westfalern blev mer betydelsefull för tyskarna under både första världskriget och andra världskriget då de användes som remonter för de beridna soldaterna. Efter andra världskriget så tappade hästarna sin popularitet då jordbruken blev mer och mer mekaniserade. För att undvika att båda raserna helt skulle försvinna slog man ihop dem till samma ras som kallades Rhenländskt kallblod eller ibland Westfaliskt kallblod. I Tyskland behåller man båda namnen fortfarande då hästen heter Rheinish-Westfälisches Kaltblut. En del hängivna uppfödare som håller hårt på splittringen mellan de olika typerna menar att Rhenländaren är en egen, ensam ras och att Westfalern är utrotningshotad, eller vice verca. Idag utgör kallblodshästarna enbart 2 % av Tysklands hästbestånd efter att Tyskland blivit världens främsta nation inom uppfödning av Varmblodshästar. De få kallblod som tyskarna avlat fram utöver Rhenländska kallblodet är Schleswiger, Schwarzwaldhäst och det sydtyska kallblodet som är en tysk variant av Österrikes Norikerhäst.
Egenskaper
Det rhenländska kallblodet är en vacker kallblodshäst med ganska fint, men tungt huvud och uttrycksfulla ögon. Halsen är kraftig och kort, kroppen är kompakt och skuldrorna och manken muskulösa men hästarna har ända fria gångarter och bra benrörelser. De starka hovarna passar utmärkt för arbete i tyngre jordbruk. Hästarna är fortfarande populära för sin arbetsvilja och sitt goda temperament.
Se även
Källor
- Bonniers stora hästlexikon av Elwyn Hartley Edwards
- Rhenländska kallblodet på Aftonbladet.se
