Från Rilpedia

Renmarksbäcken, även kallad Fattighusbäcken efter det då närliggande fattighuset, var en bäck med utlopp i Umeälven som utgjorde den västra gränsen för Umeå stadskärna fram till dess att Renmarksesplanaden byggdes på 1890-talet.

Bäcken rann i en djupt ravin med rik växtlighet och avvattnade Myrängen som låg norr om Umeå, i dagens Haga. Bäcken hade två broar; Storbron korsade bäcken vid Storgatan och Lillbron vid Rådhusgatan. Broarna var byggda av trä, men 1861 blev Storbron en järnbro, ritad av major Claes Adolf Adelsköld.^[1]

Vid stadsbranden 1888, då merparten av Umeå stad brann ner, stoppade bäcken eldens spridning västerut, vilket räddade bebyggelsen på bland annat stadsdelen Malmen. I 1889 års stadsplan för Umeå hade Renmarksbäcken rätats och försetts med strandgator men 1890 bestämdes det att bäcken skulle kulverteras och en esplanad, Renmarksesplanaden, ordnades på dess plats.

1984 färdigställdes Renmarkstorget, en omdaning av esplanaden till ett torg som sträcker sig mellan Storgatan och Skolgatan.^[2] Renmarkstorgets östra sida, som inte ligger vinkelrätt mot gatorna, följer bäckens sträckning än i dag.

Fotnoter

1. ↑ Steckzén, sidan 438
2. ↑ ”Umeå kommun: Arkitekturguide”. http://www.umea.se/omkommunen/faktaomumea/arkitekturguide.4.1382718810a4aa4f727800021746.html.  sidan 94

Litteratur & källor

• Steckzén, Birger (1922) "Umeå stads historia 1588-1888" ISBN 91-85920-05-3 (Facsimil utgåva)
• Eriksson, Karin (1975) "Studier i Umeå stads byggnadshistoria : från 1621 till omkring 1895" (1975) sidorna 34,35 och 164. ISBN 91-7174-000-7

Externa länkar

• Vasterbottens museum om Renmarksbäcken