Upprorsrörelsen i Irak

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Rebellrörelsen i Irak)

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Upprorsrörelsen i Irak är det väpnade uppror från diverse organisationer och grupperingar som bekämpar de utländska trupper som befinner sig i landet sedan den USA-ledda invasionen 2003 och den nya regeringen samt samhällsordningen i Irak. Rörelsen kallas av dess anhängare för den irakiska motståndsrörelsen ^{[källa behövs]}, medan motståndare, bland annat irakiska regeringen, har benämnt den som anti-irakiska styrkor.^{[källa behövs]} Förutom själva upprorsrörelsens krig mot regeringen och koalitionen pågår också strider mellan olika miliser som uppkommit ur olika befolkningsgrupper i Irak.^[1]

Allmänt

Huvudartikel: Irakkriget

Efter att USA officiellt avslutade Irakkriget den 1 maj 2003 dröjde det inte länge innan ockupationsstyrkorna började utsättas för allt mer frekventa attacker från motståndsgrupper. Dessa ansågs av USA:s militär från början vara dåligt organiserade men framåt hösten 2003 blev de allt mer sofistikerade och antalet stupade amerikanska soldater började stiga; redan i september 2003 hade fler amerikaner stupat efter den 1 maj än innan dess att Bush förklarat kriget vunnet.

Från början räknade USA med att kunna besegra upprorsrörelsen relativt snabbt, det lyckades emellertid inte. USA:s förhoppningar att upproret skulle ebba ut efter att Saddam Hussein greps i december 2003 grusades också snabbt. Fem år efter att kriget officellt avslutades fanns det ingenting som tydde på att krigets "andra fas" var nära ett slut. Våren 2008 hade USA fortfarande ungefär lika många soldater i landet som under invasionsfasen, vilket var nästan 160.000 individer. I stället för att avta intensifierades våldet 2006-2007. Den 25 mars uppgick antalet dödade amerikanska soldater till 4000, av dessa har 3861 mist livet efter den 1 maj 2003. Ytterligare 29 451 har skadats i strid sedan kriget inleddes.^[2] De amerikanska förlusterna var därmed nästan 29 gånger högre efter den 1 maj 2003 än under själva invasionsfasen. Perioden 1 januari - 30 juni 2007 omkom 578 amerikanska soldater, betydligt fler än någon annan motsvarande period tidigare. April-juni omkom för första gången över 100 amerikanska soldater tre månader i streck. Dessutom dog drygt 1000 civila kontraktsanställda av USA:s krigsmakt.^[3]

Antalet dödade irakiska poliser och militärer efter den 1 maj 2003 var länge inte kända men antogs allmänt vara mycket större än USA:s förluster. Den 24 december 2006 rapporterade BBC att inrikesministern i Irak Jawad Bolani meddelat att cirka 12.000 irakiska poliser dödats i tjänst sedan kriget officiellt avslutades.^{[källa behövs]} Siffran motsvarar cirka 1/16 av den totala personalstyrkan. Mycket vaga uppgifter har man över antalet dödade personer i upprorsrörelsen. En uppskattning gjord av Washington Post och publicerad den 22 november 2005 angav antalet döda eller fångade upprorsmän till mellan 45.000 och 50.000. Dessa uppgifter är dock osäkra.

Uppgifterna på hur många civila irakier som fått sätta livet till efter den 1 maj är också osäkra. Den mot kriget kritiska internetsajten Iraq Body count gör regelbundet uppdateringar av antalet döda. Enligt dem hade det den 25 mars 2008 mellan 82 408 och 89 928 civila dödats sedan den USA-ledda alliansen invaderade Irak i mars 2003. En stor majoritet av dessa ska ha mist livet efter den 1 maj 2003. Dessa uppskattningar görs utifrån de dödsfall som rapporteras av nyhetsbyråer, TV-kanaler och andra massmedier och många kritiker till kriget anser att siffrorna är i kraftig underkant.^{[källa behövs]} Redan hösten 2004 publicerades en brittisk undersökning som beräknade antalet civila dödsoffer till cirka 100.000. Förspråkare för invasionen ifrågasatte dessa uppgifter. Vid samma tid beräknade Irak Body count antalet döda till 14.000 - 16.000.^{[källa behövs]} En undersökning ^[4] publicerad i den vetenskapliga medicinska tidskriften Lancet i USA beräknade den 11 oktober att så många som 655.000 dödats, direkt och indirekt, varav drygt 600.000 civila och en stor majoritet efter den 1 maj 2003, sedan kriget inleddes i mars 2003. Detta är mycket högre dödstal än vad som tidigare nämnts. Republikaner avfärdade genast uppgifterna som propaganda inför det stundade kongressvalet i USA. Vissa uppskattningar gör gällande att drygt 1 miljon irakier mist livet.^[5] Enligt FN dödades över 34.000 civila irakier under år 2006.^[6]

Under hösten 2007 rapporterades emellertid om en successiv nedgång i våldet över hela Irak vilket många anser primärt berodde på att USA våren 2007 sände ytterligare 30 000 soldater till Irak. I februari 2008 bröts emellertid den trenden. ^[7] 25 mars 2008 uppgav tidningen New York Times att president George W Bush beslutat att det inte skulle bli några truppneddragningar fram till årsskiftet 2008/2009. ^[8].

Vid sidan av de frekventa attackerna mot de amerikanska styrkorna med vägbomber, bakhåll med mera tillämpar de olika upprorsgrupperna i stor utsträckning bombattentat, till exempel bilbomber, i kampen mot USA:s trupper och den nya regeringen som av upprorsgrupperna betraktas som en marionettregim. Tusentals människor har dödats i dessa attentat. Exakta uppgifter på detta området saknas.

Den 20 mars 2008 hade det gått exakt fem år sedan Irakkriget inleddes, och det som av många från början förutsågs bli en enkel seger för USA och dess allierade utvecklade till en situation som inte kontrolleras av den den amerikanska militären såsom var tänkt från början. Opinionsundersökningar efter Saddam Husseins fall visade att de flesta irakier såg optimistiskt på framtiden, men allt eftersom kriget fortskred och blev optimismen mindre. Enligt en undersökning publicerad i USA Today var framtidstron våren 2007 nere i absoluta bottennivåer hos civilbefolkningen. Antalet flyktingar som flyr sina hem i Irak har stadigt ökat och i mitten av april 2007 beräknades antalet irakiska flyktingar vara fyra miljoner ^[9]. Hälften av dessa är flyktingar inom landet, medan merparten av de övriga flyktingarna har hamnat i grannländerna Syrien och Jordanien. Enligt Röda korset blev också umbärandena för civilbefolkningen också sämre ^[10].

20 mars 2008 släppte Amnesty international en rapport där läget i Irak beskrivs som katastrofalt för civilbefolkningen. Det gällde i stort sett alla aspekter från säkerhetsläget till arbetslösheten och sjukvården. Amnesty anklagade också alla parter i konfliken, USA-s militär, de irakiska säkerhetsstyrkorna, motståndsgrupperna och miliserna för att begå brott mot de mänskliga rättigheterna. Röda korset varnade också för att bristen på mat och vatten för många irakier. Rapporterna går därmed helt emot de politiska ledare som hävdar att säkerhetsläget och respekten för mänskliga rättigheter förbättrats senaste året. ^[11]. Ytterligare en rapport från brittiska channel 4 som publicerades 25 mars 2008 instämmer med Amnestys rapport. ^[12]. Svensken Hans Blix, tidigare chef för FN:s vapeninspektörer i Irak gick också till hårt angrepp mot George W Bush och Tony Blair. Han kallar Irakkriget "en katastrof för alla inblandade - USA, Iraks folk och ytterst folkrätten, FN och sanningen". Blix anser att George W Bush och Tony Blair får ta på sig hela skulden för att ha startat ett krig på "lögnaktiga grunder". Blix syftade på att främsta motivet för att starta kriget sades vara att Saddam Hussein innehade massförstörelsevapen men man presenterade aldrig några bevis för FN:s säkerhetsråd att så var fallet. Invasionsländerna såg heller inte till att få kriget sanktionerat av säkerhetsrådet. Blix ansåg att detta var ett brott mot folkrätten.^[13]

Grupper inom upprorsrörelsen

Den irakiska upprorsrörelsen är ingen enhetlig rörelse. Den består av en mängd olika grupper utan gemensam ledning. De största grupperna i upproret anses emellertid utgöras av sunnimuslimer som gynnades på Saddam Husseins tid. Många sunnimuslimer är rädda för att de kommer bli marginaliserade i ett nytt Irak då de är i minoritet i förhållande till shiamuslimerna.^{[källa behövs]} Upprorsgrupperna är också som mest aktiva i den så kallade Sunnitriangeln i centrala Irak där de flesta sunnimuslimerna bor.

Under 2006 accelererade våldet kraftigt då dödspatruller från såväl shia- som sunnimuslimer massavrättade civilpersoner på grund av religiös tillhörighet. Detta våld ansågs sommaren 2007 vara ett ännu större hot på vägen mot fred i landet än de olika upprorsgruppernas krig mot regimen och de amerikanska styrkorna. Sedan dess har emellertid den sortens våld minskat.

En grupp som USA ofta pekar ut som något av huvudfienden i Irak är en islamistisk grupp som kallar sig Al-Qaida i Irak^[14] och ansågs ledas av jordaniern Abu Musab al-Zarqawi, men som dödades i en flygräd den 7 juni 2006. Gruppen i sin tur ska vara nära knuten til Al Qaida. Al Zarqawi ansågs av USA, näst efter Al Qaidas ledare Usama Bin Ladin, som den farligaste terroristen i världen.^{[källa behövs]} Efter Zarqawis död anses gruppens nya ledare heta Abu Hamza al-Muhajir.^{[källa behövs]} Al Qaida i Irak ses som ansvarig för många av bombattentaten och kidnappningarna av utlänningar. Bland övriga grupper kan nämnas:

Baathister - anhängare till den nu avrättade Saddam Hussein och Baathpartiet.
Olika grupper av irakiska nationalister
Övriga grupper av sekulära sunnimuslimer som är rädda för att förlora makt.
Inhemska islamister
Kommunister
Utländska islamister
Diverse kriminella gäng som mot betalning och lösen utför mord och kidnappningar

Till de stridande parterna i kriget tillkommer förutom upprorsgrupperna även olika miliser och dödspatruller som representerar såväl sunni- som shiamuslimska grupperingar. De shiamuslimska miliserna där Mahdimilisen och Badrmilisen är de största för krig mot de sunnitiska upprorsgrupperna men har tidvis även bekämpat regeringen och USA-styrkorna. ^[15]

Det är de olika grupperna av islamister (där Al Qaida i Irak anses vara den största och farligaste organisationen) som anses stå för merparten av bombattentaten. Nyare undersökningar visar dock att andelen utländska islamister är betydligt mindre än vad som framhållits tidigare. I en tidigare fas i kriget mellan å ena sidan den nya regimen och de amerikanska styrkorna och å andra sidan upprorsgrupperna spelade tidvis Mahdimilisen en stor roll; den leds av den shiamuslimiske predikanten Muqtada al-Sadr. Efter medling från storaytollan Al Sistani lade dock Mahdimilisen ner vapnen mot koalitionen sommaren 2004. Al Sadr är emellertid fortfarande stark motståndare mot den amerikanska militära närvaron i landet och hans milis anses vara ansvarig för massavrättningar på tusentals sunnimuslimer utförda 2006-2007.^{[källa behövs]}

Dessutom finns det grupper som inte använder våld och därför inte räknas till den väpnade upprorsrörelsen.

De grupper som med våld bekämpar den nya regimen och USA:s trupper anses inte ha så mycket annat gemensamt än att de vill köra ut amerikanerna och störta regeringen. På längre sikt har Saddamanhängarna, nationalisterna och islamisterna helt olika mål. Saddamanhängarna vill återföra Baathpartiet till makten och återge sunnimuslimerna den dominerande roll de spelade under Saddam Husseins regim. Islamisterna vill i stället upprätta en "gudsstat" där koranens lagar (sharia) genomsyrar hela samhället.

Detta gör att många fruktar att det inte kommer att bli fred i Irak om USA drar sig tillbaka. I stället menar man är risken stor att ett inbördeskrig bryter ut mellan de olika grupperna inklusive de grupperingar som tillsammans bildar upprorsrörelsen. Irak riskerar, menar "pessimisterna", att bli ett nytt Afghanistan och slitas sönder av inbördeskrig i över ett decennium. Man menar också att Irak kommer förvandlas till ett stort träningsläger för alla möjliga grupper som ser USA och Israel som världens största "skurkstater". En del kritiker av kriget menar emellertid att det är USA:s militära närvaro som är det största problemet på vägen mot fred. Om bara USA:s krig upphörde och dess militär lämnade landet skulle upprorsrörelsen och miliserna lägga ner vapnen.

"Optimisterna" tror däremot att USA kan få bukt med upprorsrörelsen och dödspatrullerna och att Irak fortfarande kan bli en demokrati enligt västliga normer, i så fall den första demokratiska staten i arabvärlden. Avgörande enligt dem är att vanligt folk får det bättre, att samhället kan tillgodose alla grundläggande behov som bostäder, elektricitet, utbildning, sjukvård etcetera. Då kommer den stora majoriteten (oavsett folkgrupp eller religion) enligt denna uppfattning att se den nya regimen som legitim, och förtroendet för den nya ordningen kommer att öka, samtidigt som upprorsgrupperna mer eller mindre skulle självdö på grund av brist på folkligt stöd.

Allt eftersom våldet i Irak fortsatt utan några tecken på en stabilisering har "optimisterna" i väst blivit allt färre.^{[källa behövs]} Huruvida ett inbördeskrig redan pågår i Irak eller ej har debatterats en längre tid men allt fler bedömare anser att våldet sedan våren 2006 befinner sig på en nivå som gör det omöjligt att förneka att ett landet befinner sig i ett inbördeskrig. Både Bushregeringen och den irakiska regeringen har emellertid hittills vägrat att gå med på den beskrivningen. Man pekar till exempel på att det rent våldet mellan religiösa grupper framför allt har varit koncentrerat till Bagdadregionen.

Upprorsrörelsens taktik

Konflikten i Irak har enligt vissa visat att en tekniskt sett överlägsen motståndare kan få problem att vinna ett gerillakrig när kriget förs på upprorsrörelsernas villkor.^{[källa behövs]} Följande vapen är de vanligaste i upprorsrörelsens arsenal:

Vägbomber - av USA:s militär kallat IED - "Improvised Explosive Devices"
Bakhåll
Prickskyttar
Olika former av sabotageverksamhet
Raketdrivna granater och mobila luftvärnspjäser (har använts för att skjuta ner många helikoptrar)
Kidnappningar av och ibland mord på västerlänningar
Mord på personer man anser stödja den nya regimen, ibland även massmord
Bombattentat (i många fall utförda av självmordsbombare)

För USA:s del är det vägbomberna som orsakar störst problem. Merparten av de över 4000 dödade amerikanska soldaterna sedan kriget inleddes har mist livet på det sättet. Särskilt utsatta är de konvojer som transporterar soldater mellan olika delar av landet. Även bakhållen orsakar stora förluster för såväl amerikanerna som de irakiska säkerhetsstyrkorna.

Sabotage i olika former har ofta använts av upprorsgrupperna. Mest utsatta är anläggningar av stor ekonomisk betydelse, till exempel oljeledningar. Vid upprepade tillfällen har man tvingats avbryta oljeexporten under flera dagar efter sabotage.

Bombattentaten, oftast bilbomber, är de aktioner, bortsett från dödspatrullernas verksamhet, som har orsakat flest dödsoffer bland civila irakier.^{[källa behövs]} Det finns ingen exakt siffra på hur många personer som dödats i bombattentat sedan sommaren 2003 men det handlar om många tusen. Mest utsatta av dessa attentat är de irakiska polis- och säkerhetsstyrkorna som av upprorsgrupperna betraktas som amerikanska medlöpare. Även administrativa myndigheter, partikontor och FN-lokaler med mera har utsatts för aktioner.

I många fall slår också attentaten mot civilbefolkningen. Då de flesta dödade civila i dessa attacker är shiamuslimer och kurder anser man att det långsiktiga målet hos förövarna är att provocera fram ett inbördeskrig mellan de stora religiösa grupperna där shiamuslimerna är i majoritet.^{[källa behövs]} Att många av bombattentaten utförs av självmordsbombare gör att de blir ännu svårare att försvara sig emot. Den 14 augusti 2007 inträffade de hittills största attentaten när 4 eller 5 självmordsbombare dödade cirka 500 människor i några byar i Kurdistan. ^[16]

Antalet mord på påstådda anhängare av eller verkliga anhängare av den nya regimen har stadigt ökat sedan sommaren 2003. Rena massmord/massakrer på civilpersoner har sedan våren 2006 krävt många tusen dödsoffer i Bagdadregionen. Majoriteten av de dödade är fortfarande shiamuslimer men antalet dödade sunnimuslimer i olika hämndaktioner ökade kraftigt 2006-2007.

Historik maj 2003-nutid

Huvudartikel: Upprorsrörelsen i Irak - historik

Irakkriget och det efterföljande gerillakriget mellan Iraks regering, kraftigt understödd av framförallt amerikansk militär och upprorsrörelsen i Irak samt de olika miliserna är det mest uppmärksammade kriget i världen senaste decenniet. Många anser också att det är den för tillfället allvarligaste väpnade konflikten i världen.^{[källa behövs]}

Se även

Referenser

Externa länkar

[0] ttp://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2435&a=614650

[1] ttp://antiwar.com/casualties/

[2] ttp://www.alertnet.org/thenews/newsdesk/N03186503.htm

[3] ttp://www.thelancet.com/webfiles/images/journals/lancet/s0140673606694919.pdf

[4] ttp://www.opinion.co.uk/Newsroom_details.aspx?NewsId=88

[5] ttp://www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=21241&Cr=iraq&Cr1

[6] ttp://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=738971

[7] ttp://www.nytimes.com/2008/03/25/washington/25policy.html?_r=1&ex=1364097600&en=1d7f399d25a29e93&ei=5090&partner=rssuserland&emc=rss&pagewanted=all&oref=slogin

[8] ttp://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=640275

[9] ttp://www.sr.se/cgi-bin/ekot/tema/artikel.asp?ProgramID=702&Nyheter=&artikel=1305370]

[10] ttp://www.sr.se/cgi-bin/ekot/tema/artikel.asp?ProgramID=702&Nyheter=&artikel=1956894

[11] ttp://www.sr.se/cgi-bin/ekot/tema/artikel.asp?ProgramID=702&Nyheter=&artikel=1956894

[12] ttp://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=753639

[13] ttp://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/4268904.stm#alqaeda

[14] ttp://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2435&a=614650

[15] ttp://www.usatoday.com/news/world/iraq/2007-08-14-iraq-bombings_N.htm

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

Upprorsrörelsen i Irak

Från Rilpedia

Innehåll

Allmänt

Grupper inom upprorsrörelsen

Upprorsrörelsens taktik

Historik maj 2003-nutid

Se även

Referenser

Externa länkar

Visningar

Personliga verktyg

Sök

Navigering

Bibeln

Övrigt

Verktygslåda

På andra språk