Upprorsrörelsen i Irak - historik
Från Rilpedia
 |
Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Motivering: artikeln tar politiskt ställningstagande i form av språkbruk, val av fakta och presentation av fakta. Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts. |
- Huvudartiklar: Irakkriget och Upprorsrörelsen i Irak.
I slutet av mars har det gått nästan fem år sedan president George W Bush 1 maj 2003 förklarade att Irakkriget i princip var över. Vad USA:s militär inte tycks ha varit beredda på är att man skulle möta ett mycket svårbemästrat motstånd från en rad sinsemellan splittrade grupperingar som tillsammans utgör Upprorsrörelsen i Irak.
Hur många som har omkommit är högst osäkert. De senaste bedömningarna anger dödstal från cirka 150 000 till drygt 1 miljon, av dessa är 4000 amerikanska soldater. [1]. Kriget uppges hittills ha kostat USA över 600 miljarder dollar, det vill säga över 3,5 biljoner (3 500 miljarder) kr.[2]
Innehåll |
2003
Maj-september Efter krigsslutet råder kaos med upplopp och enorma mängder ammunition stjäls och som anses utgöra en viktig del av upprorsrörelsens vapen.
Under perioden ökar antalet attacker mot ockupationsstyrkorna gradvis. Saddam Husseins söner Uday och Qusay dödas av amerikanska styrkor den 20 juli. FN-kontor utsetts för blodiga självmordsattentat i augusti och någon vecka senare dödas 80 människor i en självmordsattack i Najaf. [3]
Oktober-december Upprorsrörelsens aktivitet ökar markant. I november omkommer 81 amerikanska soldater och antalet bombattentat ökar också. Saddam Hussein tillfångatas den 13 december.
2004
Januari-februari Upprorsgruppernas attacker sjunker avsevärt. I dag anser man att det berodde på att man "omgrupperade" och lade ut nya strategier. I slutet av februari börjar våldet åter att förvärras.
Mars-maj Antalet attacker ökar kraftigt. Den 2 mars omkommer 171 människor vid självmordsattacker i Bagdad och Karbala.[4] I april går amerikanska styrkor till attack mot staden Fallujah (även kallat det första slaget om Fallujah) [5] som blivit ett starkt fäste för upprorsrörelsen. Attacken misslyckas och staden tas i praktiken över av upprorsrörelsen. Hundratals civila uppges ha dödats under striderna. Islamister börjar nu spela en viktig roll bland de olika gerillagrupperna. En stor skandal skakar USA sedan svåra missförhållanden avslöjats i bland annat Abu Ghraib-fängelset med tortyr och förnedrande behandling av misstänkta rebellfångar.
Under denna tid gör också den shiamuslimska Mahdimilisen under ledning av Muqtada Al Sadr "entré". Milisen är tidvis invecklad i hårda strider mot amerikanska styrkor fram till sommaren 2004. I juni upphör den amerikanska ockupationen formellt.
Sommaren Hårda strider i södra Irak mellan USA och Mahdimilisen. Efter medling av storaytollan Al Sistani lägger dock milisen ner vapnen i augusti.
Hösten Med Mahdimilisen desarmerad inriktar sig nu de amerikanska och irakiska styrkorna på att återta de städer i centrala Irak som i praktiken behärskas av upprorsmän - Fallujah, Ramadi, Samarra med flera. Den 11 september passerar antalet dödade amerikanska soldater 1 000.
I november pågår det andra slaget om Fallujah[6] när 10 000 amerikanska och 2 000 irakiska soldater går till attack för att driva bort upprorsrörelsen. I slaget som slutar med amerikansk seger beräknas 2 000 upprorsmän ha dödats samt ett okänt antal civila (de flesta civila hade dock lämnat staden innan attacken börjar). Också 95 amerikanska soldater mister livet (direkt och indirekt) [7] och hundratals såras. I efterhand har man emellertid konstaterat att de flesta upprörsmännen hade lämnat staden innan striderna började. Dessa bildade nya motståndsceller på andra håll. Totalt omkommer 137 amerikanska soldater under november.[8] Det är därmed den hittills blodigaste månaden i Irak för den amerikanska krigsmakten.
2005
Januari-april Den 31 januari äger Iraks första demokratiska val rum som betraktas som en succé i västvärlden. Valet har emellertid föregåtts av en mängd blodiga bombattentat och andra attacker som kräver hundratals civila dödsoffer. 107 amerikanska soldater [9] dör enbart i januari samt ett okänt antal irakiska poliser och militärer.
Februari-mars sjunker aktiviteten hos upprorsrörelsen. I mars omkommer 38 amerikaner och 200 irakier ur säkerhetsstyrkorna.
Maj-juni I början av maj 2005 tillträder den irakiska interimsregeringen. Detta följs av en lång rad blodiga bombattentat och andra attacker från upprorsrörelsen. I maj dödas enligt officiella siffror över 700 civila irakier, 78 amerikanska soldater och många gånger fler irakiska poliser och militärer. Inofficiella siffror anger mycket större civila förluster.
Maj blev en av de dittills allra blodigaste månaderna sedan kriget officiellt slutade 1 maj 2003, och våldsamma angrepp från upprorsgrupperna fortsatte i juni. Den 21 juni rapporterades att minst 931 civila dödats av upprorsrörelsen sedan interimsregeringen tillträdde. Minst 527 irakiska soldater hade också dödats samt 169 ur den internationella styrkan, de allra flesta amerikaner.
I ett försök att få det väpnade upproret åtminstone något så när under kontroll iscensatte USA flera offensiver med syfte att försöka skära av upprorsrörelsen försörjningslinjer. Man antog att många upprorsmän kom in i landet från Syrien och med dem en strid ström med ny ammunition. Samtidigt iscensatte interimsregimen en stor offensiv i huvudstaden Bagdad med hela 40.000 soldater och poliser som jagade upprorsmän "hus för hus". Offensiven i huvudstadsregionen hade visserligen, åtminstone för ett tag, en dämpande effekt på upprorsgruppernas aktiviteter i Bagdad med omnejd. I resten av "Sunnitriangeln" och även andra områden fortsatte emellertid våldet med oförminskad styrka. Och trots flera stora offensiver mot syriska gränsstäder som från och till pågick resten av året lyckades USA inte stoppa inflödet av ny ammunition med mera.
Augusti-september Trots ihärdiga försök från såväl amerikanska som irakiska styrkor att knäcka upprorsrörelsen fortsatte striderna och amerikanska soldater avled praktiskt taget dagligen. En rad stora bombattentat riktades nu mot rent civila mål. Det värsta inträffar i Bagdad den 14 september när flera bilburna självmordsbombare dödar 150 människor. [10] Abu Musab al-Zarqawis grupp tar på sig skulden och förklarar samtidigt totalt krig mot interimsregimen, USA och shiamuslimerna. Några veckor tidigare har cirka 1.000 människor omkommit i Bagdad när panik utbröt i en procession över en bro. Paniken utlöstes av att rykten spreds ut om att självmordsbombare återfanns bland deltagarna. Den 29 september dör 95 människor i koordinerade bombattentat i Balad. [11]
Oktober-december 2005 Månaderna som följer blir något lugnare men bombattentat inträffar praktiskt taget dagligen, om än inte lika blodiga som attackerna den 14 september. Amerikanska och irakiska soldater dödas dagligen och i november passeras 2.000-strecket för stupade amerikanska soldater. Den 1 december dödas tio amerikanska soldater av en vägbomb. Den 15 december hålls ett nytt demokratiskt parlamentsval som ska utse en permanent regering. En allians med olika shiamuslimska partier vinner valet.
2006
Januari-februari 2006 inleddes mycket våldsamt med över 200 dödade i olika bombattentat på bara drygt en vecka. USA hade vid årsskiftet 150 000 soldater i landet och ingenting tyder på att motståndsgrupperna håller på att besegras. Kriget har dittills kostat USA flera hundra miljarder dollar.
Situationen i Irak blir kritisk i slutet av februari. Den 22 februari sprängs en moské i staden Samarra, som är en av shiamuslimernas heligaste platser. Attentatet följs av en av de värsta våldsvågorna sedan Saddams fall, där shia- och sunnimuslimer attackerar varandra. Såväl ledare för shia- som sunnimuslimer fördömer attentatet i Samarra, vilket emellertid inte lugnar läget. Den 2 mars uppges över 400 människor ha dödats i bombattentat och andra attacker sedan moskéattentatet den 22 februari, de allra flesta shiamuslimer. Vissa källor anger betydligt högre dödstal än så; enligt tidningen Washington Post dödas över 1 300 människor under denna tid.
Irak befinner sig visserligen i ett krigstillstånd sedan den USA-ledda invasionen för snart tre år sedan. Ändå ansåg nu såväl politiska som militära experter att läget var allvarligare än någonsin sedan upprorsgrupperna blev en faktor att räkna med. Många anser att Irak är nära ett totalt inbördeskrig mellan shia- och sunnimuslimerna. Ett fullskaligt inbördeskrig skulle enligt säkerhetsanytiker inte bara bli oerhört blodigt och långvarigt. Starka farhågor finns att ett sådant krig skulle destabilisera hela Mellanöstern med många länder inblandande och i värsta fall sprida sig långt utanför Iraks gränser.
Mars-juni Attackerna mot de amerikanska styrkorna minskar under mars (31 döda) [12] däremot fortsätter våldet med oförminskad styrka mellan i huvudsak sunni- och shiamuslimer. Bombattentat och massakrer avlöser varandra. Enligt officiella siffror dödas över 1 000 civilpersoner (enligt inofficiella många gånger fler) under mars månad, de flesta shiamuslimer. I början av april börjar antalet stupade amerikanska soldater öka igen. Enbart den 2 april dödas 13 soldater i olika attacker och olyckshändelser. [13] Den 7 april omkommer 85 människor vid en koordinerad självmordsattack mot en shiamuslimsk moské i Bagdad. Det är den värsta enskilda bombattentatet sedan januari. [14]
Efter fem månaders sega förhandlingar utses till slut en regering i maj som leds av shiiten Nuri Maliki. Sunnimuslimerna är missnöjda då regeringen domineras av shiiter och kurder.
Den 7 juni dödas USA:s huvudfiende" i Irak Abu Musab al-Zarqawi i samband med en amerikansk bombattack norr om Bagdad. Al Zarqawis död ses som en stor framgång för USA och den irakiska regeringen. Alla experter är emellertid eniga om att detta inte kommer stoppa det allt blodigare kriget, vilket också besannas kommande månader. Under juni månad passerades antalet döda amerikanska soldater 2 500 och uppgår den 20 juli 2006 till 2 555.
Juli-augusti Antalet dödsoffer i kriget fortsätter att stiga. Den 19 juli 2006 publicerar FN nya uppgifter om antalet döda i kriget. Enligt dessa har cirka 14 000 civila dödats enbart under 2006, varav cirka 6 000 de två senaste månaderna, det vill säga i genomsnitt cirka 100 dödade varje dag. Det sekteristiska våldet mellan i huvudsak sunni- och shiamuslimer blir allt allvarligare framför allt i Bagadadregionen.
En rad bombattentat, de flesta utförda av självmordsbombare, skakar landet i slutet av juli och början av augusti med hundratals dödsoffer, de allra flesta civila shiamuslimer. Efter några förhållandevis lugna veckor i mitten av augusti drabbas Irak av en ny våg med mycket blodiga bombattentat i slutet av augusti. Över 20 amerikanska soldater mister också livet under sista veckan i augusti.
Trots våldet hävdar ändå USA och Iraks regering att antalet dödsoffer i kriget är betydligt lägre i augusti än under juni-juli. Andra bedömare anser att det är en skönmålning av den faktiska läget i landet.
September-december Situationen i Irak förvärras ytterligare. Nya undersökningar visar att antalet döda i augusti var betydligt högre än vad USA och Iraks regering först sade. Allra värst är våldet i Bagdadregionen där dussintals massavrättade civila hittas praktiskt taget dagligen. Parallellt fortsätter bombattentet att skaka landet nästan dagligen och striderna mellan upprorsgrupper och amerikanska soldater/irakiska säkerhetsstyrkor blir också allt intensivare. Uppgifter att USA planerar att minska sin militära närvaro kommande år förnekas bestämt av president Bush. Under oktober månad medger han emellertid för första gången att det finns likheter mellan Irakkriget och Vietnamkriget [15]
Under september förstärker USA och irakiska trupper truppnärvaron i Bagdad i ett nytt försök att kväsa upprorsgrupperna i huvudstaden, utan märkbar effekt. Däremot ökar återigen de amerikanska förlusterna med 72 döda [16] och cirka 800 sårade bara i september. Det är den hittills högsta antalet sårade amerikanska soldater under en månad. Under första veckan i oktober dödas ytterligare 30 soldater och drygt 300 skadas i strid. Totalt dödas 106 amerikanska soldater under oktober [17]. Månaden är därmed den värsta för USA:s militär sedan januari 2005 då 107 soldater miste livet. Vad gäller antalet irakiska offer är månaden troligen den blodigaste sedan april 2003, och antalet civila [18] som flyr landet ökar stadigt.
Under resten av året fortsätter våldet med oförminskad intensitet. Den 23 november skakas Bagdad av de dittills värsta bombattentaten under kriget, över 200 människor döda [19]. Attackerna mot de amerikanska styrkorna och de irakiska säkerhetsstyrkorna når nya rekordhöjder (cirka 1 000/vecka i december). På nyårsaftonen 2006 har 3 000 amerikanska soldater omkommit och totalt stupar 113 amerikaner under december [20] månad, vilket är den tredje högsta siffran under en månad sedan kriget inleddes. USA:s engagemang i Irakkriget har nu varat längre än landets medverkan i andra världskriget.
Parallellt med kriget slutförs rättegången mot Saddam Hussein. I november döms han till döden, domen verkställs genom hängning den 30 december. Kritik riktas i väst mot avrättningen och att Saddam bara dömts för en liten del av alla brott han anses skyldig till. Många befarar med att han kommer bli en martyr hos såväl de olika grupperingarna inom upprorsrörelsen som hos radikala muslimer i resten av världen. Våldet anser man därmed riskerar att förvärras ytterligare och rekryteringen av nya terrorister till Al Qaida och andra terroristorganisationer kommer också att underlättas.
2007
Januari-mars Det nya året inleds som det gamla slutade. Under januari-mars iscensätter de sunnitiska upprorsgrupperna en våldsam bomboffensiv som totalt beräknas ha krävt flera tusen dödsoffer. Bland alla attentat kan nämnas att den 3 februari mister 135 människor livet i Bagdad när en lastbilsburen självmordsbombare detonerar bomben på en marknadsplats [21] och i början av mars omkommer hundratals människor i en våg självmordsattentat mot shiitiska pilgrimer i bland annat Hilla [22] och Bagdad. I det värsta enskilda attentatet dödar den 27 mars en lastbilsburen självmordsbombare 152 människor i Tal Afar. [23]. Parallellt fortsätter dödspatrullerna att massavrätta människor. Ett nytt oroväckande tecken anses också vara att rebellerna flera gånger använt sig av kemisk krigföring, till exempel bombattentat med klorgas.
Den av USA utlovade offensiven mot motståndsgrupperna i Bagdad inleds i mitten av februari. Offensiven där cirka 90 000 amerikanska och irakiska soldater deltar anses initialt ha haft en dämpande effekt på rebellernas aktiviteter i huvudstaden, framför allt antalet dödade av dödspatruller har minskat, men alla, inklusive George W Bush, varnar för att dra förhastade slutsatser. Först om flera månader kan man utvärdera hur effektiv offensiven är och dessutom tycks i stället våldet öka utanför Bagdad.
Massmedia rapporterar i mars en djupgående spricka mellan mellan al-Qaida och andra militanta sunnimuslimska grupper. Motståndsrörelsen har vägrat erkänna al-Qaida som ledare för den så kallade islamiska staten i Irak och har uttryckt sin avsky för attentat mot universitet och shiamuslimska pilgrimer.
al-Qaida har svarat med att mörda medlemmar i motståndsrörelsen. Den 25 februari 2006 exploderade en lastbilsbomb vid en sunnimuslimsk moské där imamen dagen innan kritiserat al-Qaida. 50 sunnimuslimer dödades. Det har lett till ett närmande mellan dessa sunnimuslimska grupper och den irakiska regeringen.
April-juni USA:s offensiv för att säkra Bagdad fortsätter. Resultaten beskrivs inte som helt misslyckat men ändå ingen större framgång. Visserligen har antalet offer för dödspatrullernas verksamhet sjunkit och antalet bombattentat i huvudstaden har också minskat. Ändå är våldet fortfarande mycket omfattande, i mitten av april dödas till exempel 198 personer i en serie bombattentat i Bagdad [24] och den 19 juni dödas minst 78 människor när en bilbomb sprängs utanför Al-Khilanimoskén, även det i Bagdad. [25] Som många fruktade när George W Bush gav order om truppförstärkningarna har de amerikanska förlusterna ökat och är nu, bortsett från Slaget om Fallujah november 2004, uppe på den högsta nivån hittills under kriget. I slutet av juni kommer också en rapport från kongressen i USA där den stora satsningen på att utbilda irakiska soldater beskrivs som ett fiasko. De irakiska soldaterna är fortfarande långt ifrån kapabla att börja ta över säkerheten. [26]
Tendensen från början av våren att våldet ökar utanför Bagdad med omnejd har har förstärkts. Mycket tyder på att en del av upprorsmännen har lämnat Bagdad för att i stället fortsätta kriget på andra håll. Särskilt i Dyalaprovinsen nordöst om Bagdad har våldet blivit allt värre. Av många bombattentat utförda utanför Bagdad kan nämnas att den 28 april dödar en bilburen självmordsbombare minst 68 människor i Karbala. [27]. USA:s militär lanserar också en plan som går ut på att beväpna de sekulära upprorsgrupperna, som i gengäld ska sluta att attackera amerikansk och irakisk militär och i stället hjälpa till att bekämpa de islamistiska grupperna. Planen får omgående hård kritik.
Juli-december För första gången på mycket lång tid kommer det under hösten positiva rapporter från Irak som talar om att våldet minskar. I början av november publiceras statistik som visar att den föregående månaden var den lugnaste på nära två år. [28]. Visserligen minskar även antalet stupade amerikanska soldater men 2007 blir ändå det blodigaste året hittills för USA:s krigsmakt. [29]. I slutet av november meddelar Australiens nyvalde premiärminister, Kevin Rudd att landets 550 soldater ska lämna Irak under 2008 [30].
Trots den positiva trenden under hösten skakas Irak 14 augusti av de hittills värsta terrordåden under kriget när flera bil- och lastbilsburna självmordsbombare dödar uppemot 500 människor, kanske så många som 796 personer i bland annat Qahtaniya. Måltavlan är den religiösa minoriteten jaziderna. Al-Qaida i Irak pekas ut som den mest sannolika organisationen bakom bomdåden. [31]
2008
Den nedåtgående trenden med förre dödsoffer bryts i februari. Minst 721 personer dödas i februari (officiell siffra), en uppgång med 33 % jämfört med januari [32]. Antalet stupade amerikanska soldater ökar också och når 4 000 23 mars. [33]. 25 mars utbryter hårda strider mellan Mahdimilisen och irakiska säkerhetsstyrkor i Basra, Iraks näst största stad. Striderna sprider sig snabbt till Bagdad och andra städer. [34].
![[18]](http://www.sr.se/diverse/appdata/isidor/files/83/3267.jpg){kind=link}