Från Rilpedia

Ransonering innebär att konsumtionen av en vara begränsas. Konsumenten kan endast köpa en viss mängd av produkten.

Ransonering kan bero på flera orsaker:

• Varubrist - det finns inte tillräckligt mycket av en vara för att täcka behovet.
• Valutabrist - importen av en vara betalas i utländsk valuta som det råder brist på.
• Andra orsaker - till exempel det svenska motbokssystemet för alkoholvaror som infördes för att stävja dryckenskapen.

I en marknadsekonomi fördelas tillgängliga varor efter hur mycket konsumenterna vill betala. Enligt klassisk ekonomisk teori kommer priset på varan att sättas efter tillgång och efterfrågan, dvs. om utbudet av en vara ökar kommer priset att gå ned.

Vissa varor kan dock anses särskilt nödvändiga men om det uppstår en bristsituation kommer vissa konsumenter inte ha råd med dessa nödvändiga varor. En stat kan i sådana fall besluta att införa ransonering - ett tak sätts på hur mycket av varan som konsumenten får köpa.

Ransonering i Sverige

• Under första världskriget infördes ransonering mellan 1916 och 1919. Bland annat socker, mjölk, bröd och kaffe ransonerades.
• Under och efter andra världskriget mellan 1940 och fram till 1951: Ransonering på bland annat kaffe, te och kakao. 1948 återinfördes ransonering av bensin. Orsaken var brist på utländsk valuta. Under andra världskriget upprättades en speciell myndighet, statens livsmedelskommission som utfärdade speciella ransoneringskort för att styra upp ransoneringen. Efter kriget försvann till en början så gott som samtliga ransoneringar men de återinfördes och togs bort efter hand för att motverka en alltför stor import till Sverige. Staten ville kontrollera valutainförseln för att undvika en ekonomisk kollaps efter kriget då suget på importvaror som kaffe, gummi m.m. var stort.
• Oljekrisen 1973 innebar att bensin ransonerades mellan 1973-1974.

Se även

• Ransoneringskort
• Statens livsmedelskommission
• Svarta börsen