Rörförstärkare
Från Rilpedia
En rörförstärkare är en förstärkare vars aktiva element helt eller till största delen utgörs av elektronrör. Oftast avses en ljudförstärkare, antingen som en komponent i en musikanläggning eller som förstärkare för musikinstrument.
Rörförstärkarna försvann i princip från marknaden under 1970-talet då halvledarkomponenter ersatte elektronrör inom nästan alla områden, men har fått en renässans på senare år, inte minst i HiFi-sammanhang. Det har påståtts att ljudet från en rörförstärkare är mer behagligt för lyssnaren, men detta är mycket omdiskuterat. I elgitarrförstärkare utnyttjar man att rörförstärkare har annorlunda egenskaper vad gäller överstyrning än transistorförstärkare.
Skillnader mot transistorförstärkare
Transistorförstärkare kan göras med mycket låg utgångsimpedans och kan därför anslutas direkt till t.ex. högtalare. Elektronrör har i sig själva tämligen hög utgångsimpedans (typiskt 10 kΩ) och därför behövs ofta en utgångstransformator för impedansanpassning. På en sådan transformator ställs stora krav vad gäller frekvensomfång etc. och de blir därför stora och dyra att tillverka.
Elektronrör arbetar vid betydligt högre spänningar än transistorer (typiskt 300V), och kräver därför en annan typ av nätaggregat. Dessutom behövs separat matning av glödtrådarna.
Rörförstärkare har på grund av glöduppvärmningen lägre verkningsgrad än transistorförstärkare.
En förstärkare med elektronrör innehåller ofta färre komponenter än en motsvarande transistoriserad variant och kan därför vara lättare att analysera samt även enklare att konstruera och bygga för den intresserade.
