Förstärkare
Från Rilpedia
Förstärkare används för att öka amplituden (multiplikativt) hos en signal utan att i övrigt förändra dess utseende. Förstärkare är vanliga i radio- och TV-apparater för att öka amplituden (spänningen) eller strömstyrkan hos en signal och har i dessa sammanhang reglerbar förstärkningsgrad. Förstärkare är också en viktig del av all tele- och datakommunikation.
Innehåll |
Klassificering
Förstärkarsteg indelas i klasser beroende på arbetssätt:
Klass A
Förstärkarsteget är ledande 100% av signalens period. Klass A-förstärkare har låg verkningsgrad: maximalt 25% vid full utstyrning (med sinusvåg) och mycket lägre vid liten utstyrning. Den används mest i High-end och andra småsignalsammanhang, där verkningsgraden och vikten är oviktig. Effektförlusterna omvandlas till värme som måste kylas bort med tyngande flänsar eller fläkt.
Klass B
Förstärkarsteget leder under 50% av signalens period. Vanligt är att man har två klass B-element i mottaktkoppling (eng. push-pull) där den ena förstärker den negativa delen av signalen och den andra den positiva delen. Detta är det vanligaste arbetssättet för effektförstärkare för audio. Verkningsgraden hos klass B-steg är ganska god (70% för sinusvåg) och i princip oberoende av utstyrningsgraden.
Klass AB
Är ett mellanting medan klass A och klass B, där förstärkarsteget leder mer än 50% men mindre än 100% av perioden.
Klass C
Är ett förstärkarsteg som leder mindre än 50% av signalperioden. Används främst i radiofrekvenstillämpningar.
Klass D
Arbetar med sk switchteknik. Steget är antingen "på" eller "av" under en godtycklig del av signalperioden, man kan säga att det är digitalt. En verkningsgrad på runt 90% är normalt.
Se även
- Operationsförstärkare
- Rörförstärkare
- Sourceföljarsteg är ett förstärkarsteg uppbyggd med en fälteffekttransistor.
