Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009)

Pulsdiagnostiken utgör en av hörnstenarna inom den traditionella kinesiska medicinen (TCM), och har beskrivits i detalj i de gamla skrifterna. Pulsen tycks alltid ha ingått i den medicinska diagnostiken. Både Hippokrates och Galenus nämner pulsen vid sidan om sina undersökningar av blod, urin och exkrementer.

Innehåll 1 Puls och Pulsar 2 Teknik vid pulsdiagnostik 3 Pulsarnas olika karaktär 4 Vetenskapliga undersökningar

Puls och Pulsar

Endast inom den traditionella kinesiska medicinen gör man åtskillnad mellan "puls" och "pulsar". De kinesiska pulsarna (14 till antalet) svarar var och en mot ett visst organ eller funktion och som skall kännas av på olika ställen på artären. I en enda puls kunde kineserna särskilja upp till 47 olika aspekter. Vissa skolor har däremot reducerat detta antal till 25 variationer på pulsen.

Teknik vid pulsdiagnostik

Hao Yang Sang svriver om pulsens hemligheter: För att ta Pulsen måste Du ha lätt hand, känslig hud. Du måste vara lugn och samlad och Du måste inrikta hela Din uppmärksamhet på denna enda sysselsättning. Patienten måste också vara avspänd, handen skall vila på en kudde, armen skall vara fri. Du måste avlägsna allt som kan hindra Dig eller Din patient att åtnjuta fullständigt lugn.

Placerar man fingertoppen lätt på pulsådern i något av de tre lägena märker man (utom på en helt frisk person) att pulsen känns olika på respektive olika läge. Om man nu successivt trycker hårdare kommer man plötsligt till ett läge där pulsen känns helt olika mot tidigare. Detta är det djupa läget. Det ytliga läget har jämförts med blodkärlets elastiska vägg, och det djupa läget är känslan av blodet som flyter inuti kärlet. Det har föreslagits att trycket på det ytliga läget visar det diastoliska blodtrycket (= vid kamrarnas vilopaus) medan det djupa läget visar det systoliska trycket (= vid kamrarnas sammandragning).

”

Man skall känna om pulsen är i rörelse eller om den är stilla. När den övre pulsen är livlig uppstår upprorisk Ch´i. När den undre pulsen är livlig orsakar Ch´i svullnad i buken. Om pulsen tycks stanna har Ch´i vissnat ned. Su Wen

”

En erfaren läkare kan använda sig av pulsdiagnostik för att bekräfta en redan ställd diagnos, som man kommit fram till kliniskt eller med hjälp av laboratorieprov. Den kan också ha stor betydelse och vara mycket värdefull i fall där patienten uppenbarligen är sjuk, fast man inte har kunnat fastställa diagnosen genom vare sig klinisk undersökning eller laboratorieprov.

Pulsdiagnostik kan betecknas både som konst och vetenskap. Den kan bara läras ut praktiskt genom demonstration och rättelse av någon läkare som är mästare i konsten. Men man kan genom att känna på olika pulsar lära sig känna skillnad på pulsens varierande amplitud och rytm och skilja på ytliga och djupa pulsar.

Pulsarnas olika karaktär

• En Yang-puls har snabb amplitud och är hård, likaså om den är hal eller slår framför sin plats är det en Yang-puls.
• En Yin-puls är långsam med liten amplitud och den är mjuk, likaså om den är trång, sträv eller slår bakom sin plats är den Yin.
• Samtliga pulsar kan vara "svällande" och blodöverfyllda samtidigt. Detta tillstånd kallas total fullhet av Yin och Yang.
• Alla ytliga pulsar kan kännas blodöverfyllda. Detta kallas total fullhet av Yang.
• Alla djupa pulsar kan kännas blodöverfyllda. Detta kallas total fullhet av Yin.
• Alla pulsar tillsammans kan vara för svaga. Detta kallas total svaghet hos Yin och Yang.

På liknande sätt har vi:

• Total svaghet hos Yang (alla ytliga pulsar för svaga)
• Total svaghet hos Yin (alla djupa pulsar för svaga).
• Om pulsen i läge I är starkare än pulsen i läge III, är Yang starkare än Yin.
• Om pulsen i läge III är starkare än i läge I är Yin starkare än Yang.
• Om pulsen på höger handled är starkare än pulsen på vänster handled finns ett överskott på Yang. Och motsatt om pulsen på vänster hand är starkare än pulsen på höger hand, så finns ett överskott på Yin.

Man väntar fortfarande på en vetenskaplig förklaring på i vilken relation organen står till de olika lägena i pulsarna. De olika segmenten av radialärtären som är belägna i nivå med handleden och motsvarar de kinesiska pulsarna, är emellertid inga fantasier.

Vetenskapliga undersökningar

Man har konstaterat att de i sina tryckkurvor uppvisar betydande skillnader. Professor Leriche har gjort experiment där han påvisat inte endast existensen av radialartärens uppdelning i segment, utan också dessas ömsesidiga självständighet under ständig styrning av det sympatiska nervsystemet. När han avlägsnade den sympatiska nerven från ett enda segment, upphörde detta att pulsera och var bara ett orörligt rör, medan de andra fartsatte att slå fritt.

Med en sfygmograf (instrument för upptecknande av pulsens rörelse) och med elektroderna fästade på huden kunde doktor Niboyet inregistrera en djup puls, som motsvarade det maximala trycket, en mellanpuls, som motsvarade det mellanliggande trycket, och en ytlig puls, som motsvarade det lägsta trycket.

Före honom hade japanen Morita låtit konstruera en apparat som inregistrerade de 14 radialpulsarna i form av pulsogram, vilkas förlopp uppvisade morfologa skillnader av fullt skönjbara amplituder.

Vad beträffar relationen mellan pulsar och organ så förklarades den av dokter Mériel professor i klinisk medicin vid den medicinska kliniken i Toulouse, och försvarades i Soulié de Morants verk:

Förändringar i organen åtföljs av förändringar i de vegetativa centra som bestämmer deras funktioner. Omvänt medför en förändring i ett av dessa centra antingen en funktionell störning eller en skada i organet. Det är genom det sympatiska nervsystemet som dessa centra står i relation till motsvarande organ.

Följaktligen ger pulsen upplysningar om spänningen i artären som regleras av det sympatiska nervsystemet. Pulsarna ger sålunda upplysningar om tillståndet hos de upphöjda vegetativa centra.

      Chinese puls diagnosis, Sung dynasti. After Ilse Veith.
      The Yellow Emperor´s Classic of Internal Medicine, 1949. Williams and Wilkins, Baltimor
      Acupuncture - The Ancient Chinese Art of Healing, Felix Mann 1971