Public service
Från Rilpedia
För radioprogrammet med detta namn, se Public Service (radioprogram).
Public service (i allmänhetens tjänst, allmännyttig, allmänradio eller allmän-tv[1]) är radio- eller TV-verksamhet som syftar till att ge allmänheten en särskild sorts berikande programutbud. Termen har olika betydelser. Ofta används den för att beteckna de företag som finansieras av någon slags tv-avgift (TV-licens), har ingen eller begränsad reklam och/eller är statligt ägda/kontrollerade.
Public service kan också beteckna kontroll, oftast utövad av staten eller någon myndighet, som syftar till att reglera programutbudet hos programkanalerna, även de programföretag som verkar på en kommersiell grund. Detta kan ta sig uttryck i att ett kommersiellt programbolag får åta sig särskilda åtaganden, såsom att sända ett visst antal timmar program inom särskilda genrer (såsom nyheter och regionala program). Dessa åtaganden har kunnat påtvingas de kommersiella programföretagen genom att erbjuda dem attraktiv täckning med markbundna tv-sändare. Denna benämning är den gängse i exempelvis Storbritannien.
Public service (i båda betydelserna) har mer eller mindre haft monopol på all sändning av radio och TV i Europa under en lång tid, men dess monopol har urholkats av såväl avreglering som konkurrens från kanaler som sänder via satellit, kabel och digitala marknät.
Public service (i första betydelsen) kan finansieras på flera sätt, såsom genom tv-licens (vanligt i Europa), statliga medel (förekommer bland annat i Nederländerna och Australien), frivilliga donationer (USA) samt reklam. Reklamfri public service förekommer i de nordiska länderna, Storbritannien, USA och Japan. I övriga länder är public service ofta delfinansierat av reklamavbrott i sändningarna i likhet med de privata kanalerna.
Historia
Uttrycket public service är myntat av BBC, det brittiska public service-bolaget som ofta benämns som public service-modern.
I många europeiska länder blev televisionen intimt förknippad med public service från det att mediet introducerades. Ofta var det dock radion som var föregångaren och byggde upp organisationer som skötte sändningen. I England fick till exempel BBC, som började sändning av radio på 20-talet, en utvidgning av sin public service-funktion för TV år 1935. Public service kom dock att få en annan roll i många länder än den i Sverige eftersom privata företag även släpptes fram. Sverige var sist i Västeuropa med att få kommersiell radio och kommersiell tv. I USA är public service inte tillnärmelsevis så stort som i Europa. Det sträcker sig tillbaka till radiosändningarnas uppkomst och har helt enkelt att göra med hur landets geografi ser ut, menar Smith[2]. USA har en stor landyta med en mycket ojämn fördelning av människor, vilket gjorde det i praktiken omöjligt att införa landstäckande radiokanaler när mediet introducerades. Istället fick man införa lokalt drivna och ägda radiostationer, i första hand belägna nära stora städer. En annan faktor som spelade in är att Nordamerika ju också är indelat i flera tidszoner, vilket ytterligare komplicerar rikstäckande kanaler.
Trots de nämnda svårigheterna och de kommersiella företagens numera etablerade ställning, så började public service introduceras i USA på sextiotalet. Det fanns ett behov av den typ av program producerade i public service som fanns i Europa, vars motsvarighet inte riktigt existerade i hemlandet.
Bolag i allmänhetens tjänst i världen
- ABC, Australien
- ARD, ZDF och Arte, Tyskland
- BBC, Storbritannien
- CBC, Kanada
- DR, Danmark
- ERT, Grekland
- France Télévisions, Radio France och Arte, Frankrike
- Globo, Brasilien
- NHK, Japan
- NRK, Norge
- PBS, NPR och PRI, USA
- RAI, Italien
- RTÉ, Irland
- TVP och PR, Polen
- RTP, Portugal
- RTVE, Spanien
- SVT, SR och UR, Sverige
- YLE, Finland
Referenser
- ↑ Onödig engelska eller engelska i onödan? Språkrådet.
- ↑ Television An International History, Anthony Smith (ed.), kapitel 3: Television as a Public Service Medium, Anthony Smith.