Från Rilpedia

En pipa är den rörformade del på en kulspruta eller ett eldhandvapen ur vilken projektilen (kulan) utskjutes. På eldvapen av kaliber större än 20 millimeter kallas pipan eldrör.

Pipor till musköter tillverkades på så sätt att en avlång plåt av järn uppvärmdes och veks över en järnstång. Plåten bearbetades med hammare tills den hade fått formen av ett rör, och helt täckte stången. Därefter hammrades skarven så att de två kanterna välldes samman. Slutligen dras järnstången ut och pipan slipas.

En pipa kunde även tillverkas genom damaskering.

Först på 1870-talet kunde man i industriell skala tillverka pipor genom att borra ett hål genom en massiv stång.

Från mitten av 1850-talet började man efter hand gå över till bakladdade gevär med spiralvridna räfflor i loppet. Dessa räfflor skars, en och en, i en ganska tidskrävande process. Det handlade således om avverkande bearbetning. Efter skärningen måste räfflorna slipas och poleras.

Från 1960-talet har det blivit vanligt med hamrade pipor, där ett kort och tjockt pipämne, i kallt tillstånd, bearbetas plastiskt i en hamringsmaskin. Räfflorna åstadkoms av en dorn, med samma tvärsnitt som det färdiga loppet, vilken placeras i loppet under bearbetningen. Någon efterbearbetning var ej nödvändig.

På senare tid har man utvecklat tekniken att dra räfflorna i en enda operation. Med våldsam kraft trycker man en räfflad dorn genom pipämnet. Dornen präglar helt enkelt in räfflorna i loppet. Även här rör det sig om plastisk bearbetning.