Petrus Munck
Från Rilpedia
|
|||||
|
|
|||||
| Kyrka | Svenska kyrkan | ||||
|---|---|---|---|---|---|
|
|
|||||
| Stift | Lunds stift | ||||
| Period | 1794-1803 | ||||
| Företrädare | Olof Celsius d.y. | ||||
| Efterträdare | Nils Hesslén | ||||
|
|
|||||
| Prästvigd | 1757 | ||||
| Akademisk titel | professor | ||||
| Född | 14 juli 1732 | ||||
| Död | 18 juli 1803 | ||||
Petrus Munck, född 14 juli 1732, död 18 juli 1803, var en svensk professor och biskop i Lunds stift 1794-1803, far till Eberhard Munck af Rosenschöld.
Petrus Munck föddes i Trolle-Ljungby församling i Skåne, där fadern var kyrkoherde. Han blev student i Lund 1745, filosofie magister 1751 samt docent i grekiska och österländska språken 1753. Han vistades därefter i Uppsala till 1756 och där han gjorde sig bemärkt med avhandligen De jure devolutionis (1755). I den påstod han, att en regent skulle avgöra teologiska stridigheter och - utan att kränka samvetsfriheten - bestämma den rådande religionen. Kyrkan kunde inte utan fara för statens lugn ha denna rättighet. Både den teologiska och den filosofiska fakulteten vägrade att betygsätta avhandlingen. Detta skedde först efter Kanslikollegiets befallning.
Munck erbjöds en docentur i politik, men föredrog att återvända till Lund, där han prästvigdes och blev teologie adjunkt 1757. Trots att han vid teologie doktorspromotionen 1768 förbigicks, lyckades han efter klagomål hos universitetets kansler få avlägga disputationsprov och därpå promoveras.
1769 blev Munck professor i grekiska och österländska språk. 1794 utnämndes han till biskop för Lunds stift. Han var medlem av prästeståndet vid riksdagarna 1792 och 1800 och fick under den första Gustav III:s gunst. 1799 blev hans barn adlade med namnet Munck af Rosenschöld.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
