Francesco Petrarca
Från Rilpedia
Francesco Petrarca, född 20 juli 1304 i Arezzo, Italien, död 18 juli 1374 i Arquà vid Padua, italiensk diktare och humanist. Son till en florentinsk ämbetsman som tvingades till landsflykt undan politiska oroligheter.
Petrarca studerade juridik vid Montpellier och Bologna, utbildade sig till teolog, och prästvigdes. Studerade helst klassiska författare. Han levde sitt liv på resande fot, omväxlande i Italien och i Frankrike nära Avignon.
Han fick erkännande som diktare tidigt: han kröntes 1341 med diktarlagern på Capitolium. I första hand skrev han på latin, men på folkspråket italienska skrev han sina canzoner och sonetter till sin musa Laura, om vilken inget annat är känt, och som läsaren endast når som textens tilltalade ”du”. Musan Laura dog i böldpesten efter bara år med Petrarca. I estetiskt avseende representerar han dolce stil nuovo. Kärleken är vördnadsfullt platonisk, och uttrycks mer behärskat och subtilt än vad är fallet med till exempel Dantes kärlek till Beatrice. Dessa sonetter har varit tongivande stilbildare i senare europeisk kärlekslyrik. Själv tog Petrarca avstånd från betydelsen av dessa dikter som genererade av ungdomsförvillelser.
Petrarca brukar kallas den första moderna människan. Han och hans vän Boccaccio räknas som övergångsgestalter mellan medeltid och renässans.
Petrarca räknas också som en av dom första människorna att bestiga berg för bergsbestigningens skull, han skriver om sin bestigning av Mont Ventoux i "The Ascent of Mount Ventoux".
Petrarcas grav återfinns i Arqua Petrarca bei Padua.[källa behövs]
Verkförteckning
- Il Canzoniere
- Trionfi
- Africa
- De remediis utriusque fortunae
- Secretum (Min hemlighet — översättning från latinet av professor emeritus Birger Bergh, 2002.)
Externa länkar
- Under strecket i SvD 15/11 2004
- De remediis utriusque fortunae, Cremonae, B. de Misintis ac Caesaris Parmensis, 1492. (Vicifons)
