Från Rilpedia

Percy Bysshe Shelley, född 4 augusti 1792 i Horsham, West Sussex, England, Storbritannien, död 8 juli 1822 i La Spezia-bukten utanför Lerici, Liguria, Italien (drunkning), var en engelsk författare och poet.

Shelley studerade vid Eton och Oxford. I Oxford tillhörde han University College där det idag finns en romantiserad skulptur av den drunknade skalden. Han relegerades 1811 från Oxford för att ha skrivit en stridsskrift om ateism.

Han rymde med Harriet Westbrooke när hon var 16 år och gifte sig senare med henne. Han besökte Irland och Wales och skrev fler stridsskrifter, där han försvarade vegetarianism och politisk frihet. 1813 utgav han poemet Queen Mab vars tema var just politisk frihet.

I samma veva övergav han sin hustru för Mary Wollstonecraft Shelley Godwin och reste med henne till Schweiz. Shelley gifte sig 30 december 1816 med Mary (efter det att Harriet hade begått självmord genom att dränka sig). Domstolen i England tog ifrån honom vårdnaden av de två barnen han hade med Westbrooke. Från 1818 var paret Shelley och Wollstonecraft bosatt i Italien.

Shelley kämpade hela livet mot religionen och förtrycket och i många av hans verk är frihetslängtan det dominerande motivet. Han är berömd för bl.a. dikten Ozymandias, Den befriade Prometheus, Adonais och Till en lärka.

Shelley drunknade i La Spezia-bukten, utanför Liguriens kust, när han var ute och seglade med sin skonare Ariel. Han kremerades på stranden. Hans hjärta togs till Rom av hans vän Trelawny och begravdes på Protestantiska kyrkogården.

Shelleys son tog över den baronet-titel som fadern avstått ifrån.