Från Rilpedia

Per Persson, född 31 december 1857 i Västra Vingåker, Södermanlands län, död 1929, var en svensk klassisk filolog.

Persson blev 1875 student i Uppsala, avlade 1878 filosofie kandidat- och 1883 licentiatexamen, promoverades 1886 till filosofie doktor och utnämndes samma år till docent i klassiska språk därstädes. Åren 1889-95 innehade Persson gång på gång förordnanden att förestå professuren än i latinska språket och litteraturen, än i grekiska, än åter e.o. professuren i klassiska språk. Åren 1895-1922 var han professor i latinska språket och litteraturen vid Uppsala universitet.

Persson blev redan tidigt ansedd som en av Sveriges främsta forskare inom den jämförande språkvetenskapen. Redan hans gradualavhandling, Studia etymologica, behandlade några av denna vetenskaps svåraste problem. År 1891 utgav Persson, Studien zur Lehre von der Wurzelerweiterung und Wurzelvariation (i "Uppsala universitets årsskrift"), det grundläggande arbetet på den indogermanska stambildningsläran. År 1912 utkom i två band Beiträge zur indogermanischen Wortforschung, ett monumentalt verk, som visade vägen för det fortsatta arbetet inom den komparativa lingvistiken.

Bland hans övriga, den latinska filologin mer direkt berörande arbeten märks De origine ac vi primigenia gerundii et gerundivi latini (i "Skrifter utgifna af Kungliga Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala", II:2, 1894), Adnotationum Plautinarum specimen I (1894), Om ett nyligen upptäckt fragment af en romersk kommunallag (i "Skrifter utgifna af Kungliga Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala", V:12, 1897).

Persson blev ledamot av Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala 1896, av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1908 och av Vetenskapsakademien 1924. På hans 65-årsdag, 31 december 1922, tillägnades honom en omfångsrik festskrift, "Strena philologica Upsaliensis".

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Persson, Per, 1904–1926 ^(Not). Supplement