Från Rilpedia

Pehr Osbeck, född den 9 maj 1723 i Hålanda socken i Västergötland och död 23 december 1805, var en svensk präst och botaniker och av Linnés lärjungar.

Resor

Osbeck började studera vid Uppsala universitet 1745, där han blev Carl von Linnés lärjunge. På uppmaning av Linné tog Osbeck anställning på Svenska Ostindiska Companiets fartyg "Prins Carl" som skeppspräst 1750. Resan omfattade bland annat ett långt besök i Guangzhou i södra Kina och ön Java. Vid hemkomsten tre år senare, skänkte han sina 900 nyupptäckta växtarter från regionen till Linné. Samlingarna finns fortfarande kvar i Sverige och England. Vid utresan från Kina medfördes också en av Linné eftertraktad växt; en tebuske. Tyvärr föll den över bord vid avfärdens salut med kanon och nådde därför aldrig Sverige.

Hans reseanteckningar publicerades 1757: Dagbok öfwer en ostindisk Resa åren 1750, 1751, 1752. Osbeck är den mest bekante av Linnés Kinaresenärer och Linné uppkallade växtsläktet Osbeckia efter honom.

Senare karriär

Osbeck kallades efter återkomsten till huspredikant hos Carl Gustaf Tessin, som även gjorde honom till intendent över naturaliekabinettet på Läckö. Osbeck utnämndes till kyrkoherde i survivans i Hasslöf och Våxtorp av Göteborgs stift. Han tillträdde 1760 kyrkoherdesysslan samt blev 1773 kontraktsprost och 1778 teologie doktor. Osbeck var ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg och av Kungliga Vetenskapsakademien (1758).

Osbeck har gett namn till Osbecksgymnasiet i Laholm.

Auktorsnamnet Osbeck kan användas för Pehr Osbeck i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken. (Wikipedia-artiklar som använder auktorsnamnet)

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Osbeck, 1904–1926 ^(Not).