Från Rilpedia

Pehr Magnus Arvid Säve, född 19 april 1811 i Roma på Gotland, död 20 november 1887 i Visby, kulturhistoriker. Son till prosten i Roma, teol. dr Per Säve och Hedvig Lallerius.

Per Arvid Säve var kollega vid gymnasiet i Visby 1835-1871. Han var banbrytare för den moderna gotländska kulturhistorien och samlade för Vitterhetsakademiens räkning uppgifter om Gotlands fornminnen, språk, geografi och kultur. 1861-65 var han akademiens antikvitetsintendent på Gotland. Hans omfattande Gotländska samlingar (6 stora volymer) finns i Uppsala universitetsbibliotek. Efter hans och brodern Carl Säves uppteckningar utgav Landsmålsarkivet i Uppsala Gotländsk ordbok 1936-45. I en serie Gotländska skrifter i fem band (ny upplaga 1978) utgav han ett omfattande traditionsmaterial från Gotland, oftast med efterledet "sagor", så till exempel Strandens sagor (1873), Åkerns sagor (1876), Havets och fiskarens sagor (1880) osv. Ur hans efterlämnade material utgav Jöran Sahlgren i serien Svenska folksagor boken Sagor från Gotland (1945) och i serien Svenska visor boken Gotländska visor (1949).

Säve var initiativtagaren till föreningen Gotlands fornvänner och dess museum Gotlands fornsal. Han är också en föregångare inom miljövården och naturskyddsvården och utgav redan 1877 en skrift där han propagerade för en djurskyddslag.

Han blev 1877 filosofie hedersdoktor i Uppsala, 1882 hedersledamot av Svenska fornminnesföreningen och 1885 av Vitterhetsakademien.

Efter honom har gymnasiet, tidigare det högre allmänna läroverket i Visby, fått sitt nuvarande namn Säveskolan

Litteratur

• H. Gustafsson, "P.A. Säve som gotländsk språk- och folkminnesforskare", tryckt i årsboken Gotländskt arkiv årg. 9, 1937.
• U. Palmenfelt, Per Arvid Säves möte med människor och sägner, 1994.
• U. Palmenfelt, "Bröderna Säve mellan tradition och modernitet", tryckt i Kungl. Gustaf Adolfs Akademiens årsbok Saga och sed 2004.