Från Rilpedia

Pastoratshandeln, namn på den 1700-talsföreteelse som innebar att präster måste betala en muta för att bli rekommenderade för ett pastorat och därmed upphöjas till kyrkoherde. Pastoratshandeln var vanlig under frihetstiden, då mutor av olika slag var vanligt.^{[källa behövs]} Emellertid sköttes då verksamheten i någorlunda diskret form och skilde sig inte från de sedvanliga bestickningarna.

När Elis Schrödenheim 1782 blev statssekreterare och ansvarig för kyrkliga ärenden såg han sin chans att förbättra sin privata ekonomi. Avgifterna höjdes successivt, och utnämningarna tenderade alltmer att gynna samhällets överklass. För kungen, Gustav III, var det en ordning som passade utmärkt. Monarken var väl inbegripen i processen och var den som slutligen godkände utnämningarna. Han kunde på politisk väg gynna eller missgynna den han önskade.

Vid 1786 års riksdag var protesterna så livliga att Gustav III:s såg sig tvingad att skilja Schrödenheim från ämbetet, ge sig själv mindre inflytande i hanteringen och avskaffa pastoratshandeln. Istället tillsattes en ecklesiastikberedning som i fortsättningen ansvarade för pastoratens utdelande.