Panikångest
Från Rilpedia
Panikångest, känsla av svår ångest, panik och ofta rädsla för sitt liv som uppkommer hastigt och utan någon synbar yttre anledning. Uppstår ofta i pressade situationer men kan för vissa komma till synes oväntat. Vanliga symptom är hjärtklappning, yrsel, ansträngd andhämtning, bröstsmärtor, kvävningskänslor, domningar, känsla av att hjärtat stannar eller tro att man håller på att dö.
En typisk situation kan vara att en person drabbas av en panikattack en första gång utan yttre anledning, kanske för att han eller hon märkte något märkligt men harmlöst fysiskt symptom och blev rädd, varefter kroppens normala, men obehagliga, adrenalinsvar misstolkas. Efter den obehagliga upplevelsen börjar personen känna rädsla för att det ska hända igen och börjar därför noggrant känna efter i kroppen efter eventuella kroppsliga symptom, till exempel hjärtslag eller puls, som kan förvarna för en ny attack. Detta ökar drastiskt risken för att det ska hända igen. Känslan av att dö, eller att hålla på att dö, är ofta så stark att man vid den första attacken ofta söker akut läkarvård, vilket man bör, då det kan vara något fysiskt fel, men som regel efter kontroll av till exempel ekg konstateras ofta panikångest. De flesta inom vården är kunniga inom området och noga med att förklara för patienten att det var korrekt att uppsöka läkare och det är viktigt att man inte känner sig dum, att känslan ofta är såpass kraftig att man fruktar för sitt liv. Det är dock inte ovanligt att man inte känner sig helt övertygad om att det verkligen inte är något fysiskt fel, att man tror att läkaren har missat något. Det kan ta väldigt lång tid att verkligen förstå att det är panikångest och att det är den egna kroppen som spelar en ett spel. Vissa patienter blir botade bara av att få veta att det är den här onda cirkeln som ligger bakom deras symptom. Medan andra behöver professionell hjälp under flera år för att komma ur det. Det är dock viktigt att förstå att det är en diagnos och att man inte skall känna sig dum, fånig, löjlig eller skämmas för utan att man skall bli tagen på allvar, att det är mycket jobbigt att råka ut för och att man inte skall dra sig för att söka hjälp.
Den drabbade personen kan börja dra sig undan från sociala aktiviteter av rädsla för vad andra ska tro och tycka, något som kan leda till komplikationer i form av social fobi, cellskräck och torgskräck. Panikångest kan numera ofta framgångsrikt behandlas med kognitiv beteendeterapi.
Panikångest kan uppstå när en person känner rädsla för att bli ensam eller misslyckas på annat sätt i livet under stark och/eller långvarig stress.
Behandling
Vid onormalt mycket eller långvarig panikångest (så kallat panikångestsyndrom) kan det vara nödvändigt med läkemedelsbehandling. Detta för att höja patientens livskvalitet och underlätta vardagen. I vissa fall när ångesten förvärras kan det vara nödvändigt att ta till med så kallade benzodiazepiner en kort tid för att senare byta till en annan typ läkemedel.
Vanliga läkemedel
Benzodiazepiner:
- Diazepam (Stesolid)
- Alprazolam (Xanor, Xanor Depot)
- Oxazepam (Oxascand, Sobril)
- Nitrazepam
- Prometazin (Lergigan, Lergigan forte)
- Hydroxizin (Atarax)
- Alimemazin (Theralen)
Antidepressiva läkemedel:
- Sertralin (Zoloft)
- Fluoxetin (Fontex)
- Citalopram (Cipramil)
- Escitalopram (Cipralex)
- Paroxetin (Seroxat)
- Klomipramin (Anafranil)
- Venlafaxin (Efexor Depot)
Andra metoder, som ofta kombineras med farmaceutisk behandling är dialektisk beteendeterapi och kognitiv beteendeterapi som lär patienten hur man på egen hand ska kontrollera ångesten. Även hypnos har visat sig ha effekt mot långvarig panikångest.
