Från Rilpedia

Ulrik Torsslow
Födelsenamn	Olof Ulrik Torsslow
Född	18 december 1801 Stockholm, Sverige
Död	1 september 1881 (79 år) Stockholm, Sverige
År aktiv	1819–1863
Maka	Sara Torsslow (1830–1859)

Olof Ulrik Torsslow född 18 december 1801 i Stockholm, död 1 september 1881, Stockholm, svensk skådespelare, konstnär och teaterdirektör. Han ledde de två stora strejkerna vid Dramaten 1828 och 1834, kallade "De Torsslowska grälen", och medverkade genom dem till att det kungliga teatermonopolet upphävdes i Stockholm 1842. Han var anställd på Dramaten 1819-43 och 1856-63, på Mindre teatern 1843-56, direktör för Djurgårdsteatern 1835-37 och på Mindre teatern 1846-54 och ledde ett eget teatersällskap 1835-39.

Biografi och karriär

Torsslow var barn till bankkommissarien Mattis Torsslow. Olof Ulrik Torsslow gick 1816-1819 på Kungliga Teaterns elevskola, och fick då, endast 18 år gammal spela Hamlet. Han verkade vid Kungliga Teatern fram till 1834.

Bland hans roller fanns Philibert d. y. i »Bröderna Philibert», Mortimer i »Maria Stuart», Feodor i »Feodor och Maria», Adolf i »Grefvarne Klingsberg», Ernest i »Mannen och älskaren», Hamlet, Strozzi, Richelieu, Lord Lilburne i »Natt och morgon», Macbeth, Kung Lear, Jovial, Ludvig XI, Kean, Kardinal Montalto i »Klostret Castro», Bolingbroke i »Ett glas vatten» och Gustaf Vasa i »Solen sjunker». Han ansågs som en mångsidig skådespelare och var också verksam som scenlärare och som pjäsöversättare.

Åren 1828 och 1834 ledde han de två stora teaterstrejkerna kända som "Det första Torsslowska grälet" och "Det andra Torsslowska grälet" med sin fru Sara Torsslow. Den första strejken 1827 utlöstes som en protest mot de reformer som planerades av direktör Puke. Puke planerade att avskaffa recetterna och aktörernas andelar i teatern och ersätta den med fast lön, vilket innebar en stark sänkning av aktörernas inkomster eftersom den fasta lönen var låg och man därför hade fyllt ut den med recetter och lottointäkter. Han använde sig dessutom flitigt av de gamla disciplinära reglerna, som bland annat innebar arrest i skådespelarnas loger. I strejken ingick paret Lindström, Berg, Lindman, paret Kinmansson, Nils Almlöf med fru, Fahlgren, Charlotta Eriksson, Karolina Bock, Maria Deland, och Sara Torsslow. Aktörerna lyckades stoppa hans reform, men den hade också gjort dem medvetna om det gamla regelverket, som kvarstod, förutom att arresten upphävdes för kvinnornas del. Det utlöste en ny strejk 1834. Denna gång krävdes garanterade lottandelar eller fast, men hög lön. Lottandelarna avskaffades, fast lön infördes, men ingen minimilön, och de som deltagit i strejken blev till stor del avskedade.

Paret Torsslow, liksom andra aktörer som avskedats från Dramaten efter strejken, uppträdde då på Djurgårdsteatern om somrarna, och i Kirsteinska huset om vintrarna. Djurgårdsteatern användes som lokal för kringresande trupper och var verksam endast om om somrarna, och hotade därför inte monopolet. Kirsteinska huset vid Klara Strandgatan var en privatägd festlokal, ägd av bröderna överstelöjtanterna Blom, som användes för konserter, baler, maskerader, soaréer och teaterföreställningar.

Torsslow övertog Djurgårdsteatern 1835, först tillsammans med Pierre Joseph Deland, från 1837 ensam, och tänkte göra en riktig teater av den genom att spela där året om. Det pågick en debatt om att upphäva monopolet från 1798, och då Torsslow 1841 meddelade att han tänkte börja spela teater även på vintrarna i Djurgårdsteatern vara sig man hindrade honom eller inte, var förbudet i praktiken upphävt, vilket skedde formellt 1842.

Torsslow turnerade från 1835 till 1839 med eget sällskap tillsammans med Pierre Deland, från 1837 ensam; 1839 spelade de i Kirsteinska husets festlokal i Stockholm om vintrarna, och 1843 anställdes apret Torsslow "Lindebergska scenen", dvs Nya teatern, som han sedan ledde 1846-1854; först tillsammans med Edvard Stjernström, från 1850 ensam. År 1856 återvände han till Dramaten, där han var verksam till 1861; han uppträdde för sista gången 1863.

Han var från 1830 gift med Sara Torsslow, och far till Helfrid Kinmansson, Harald Torslow, samt farfar till Valborg Moberg.

Torslow räknades också som en skicklig porträttör, vanligen utförda i akvarell. Han är representerad på Nordiska Museet med ett självporträtt.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Torsslow, 1904–1926 ^(Not).

Delar av denna artikel är baserade på artikeln Torsslow, Olof Ulrik  ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.

• Georg Nordensvan, "Svensk teater och svenska skådespelare, Första bandet; 1773-1842".