Från Rilpedia

Se även konstnären Olof W. Nilsson (1868-1956).

Olof Nilsson i Tånga, född 6 juli 1863 i Tånga, Välinge församling, Malmöhus län, död 9 juni 1928, vare en svensk politiker (socialdemokrat). Han var riksdagsledamot 1912-1927 och jordbruksminister i Brantings regering 1920.

Olof Nilsson anslöt sig 1906 till det socialdemokratiska partiet och invaldes 1911 till andra kammaren i Malmöhus läns norra valkrets, och invaldes några år senare i Malmöhus läns valkrets. Inom riksdagen verkade han huvudsakligen inom jordbruksutskottet, vars ordförande han var från 1922.

Nilsson var statsrevisor 1919 och 1925, tillhörde mars-oktober 1920 som chef för Jordbruksdepartementet den första socialdemokratiska ministären och var dessförinnan ledamot av Folkhushållningskommissionens jordbruksavdelning samt sakkunnig i bl.a. kyl- och spannmålslagerhuskommittén. Han var ordförande för spannmålssakkunniga (1922-23) och tillkallad att inom Justitiedepartementet biträda vid utredningen av vissa jordfrågor (1924).

Sedan 1921 var Nilsson ledamot av socialdemokratiska arbetarepartiets styrelse och deltog 1911 i utarbetandet av partiets jordprogram. Han var från 1909 landstingsman i Malmöhus län.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Olof Nilsson, 1904–1926 ^(Not).

Företrädare: Alfred Petersson i Påboda

Sveriges jordbruksminister 1920

Efterträdare: Nils Hansson