Olov Larsson
Från Rilpedia
- Andra personer med namnet, se Olof Larsson
Olov Larsson, lat. Olaus Laurentii, död den 25 juni 1438 i Nyköping. Ärkebiskop i Uppsala 1432-38.
Olov Larsson var "en allvarlig man, förfaren i lagen, vältalig och af stor klokhet" enligt Ericus Olai. Olov Larsson studerade i Leipzig och Paris, där han blev magister.
När ärkebiskop Johan Håkansson dog hade Olov Larsson sedan länge varit "prost i Uppsala". Av domkapitlet 1432 vald till ärkebiskop, for han till Rom och underställde sitt val påvens dom, varefter han av denne invigdes i sitt ämbete. Konungen, Erik av Pommern, förklarade sig missnöjd med att allt detta skett utan hans godkännande, så mycket mer som "ärkebiskopen var konungens och rikets första råd och under unionskonungens frånvaro rikets föreståndare". Kungen yrkade därför på omval och utsåg den norske biskopen Arnold (Arend) i Bergen till ärkebiskop.
En strid därom började. Arnold, som under konungens beskydd tog sitt säte i Uppsala, dog 1434 och 1435 försonade konungen sig med Olov Larsson.
Olov Larsson sägs ha dött genom att han druckit förgiftad mjölk, och, enligt en senare källa, skall den blivande kungen Karl Knutsson (Bonde) ha varit ansvarig för dödsfallet.
1435 kunde Olov Larsson inviga Uppsala domkyrka som fullbordats efter en byggnadstid på två sekler.
Larsson var ledande för Riksrådet[1] och en av undertecknarna av Riksrådets privilegiebrev 1436[2].
Källor
Nordisk Familjebok, Uggleupplagan Engelskspråkiga Wikipedia
- ↑ en:Olaus Laurentii
- ↑ Jmf avskrift av Riksrådets privilegiebrev 1436
 Sveriges ärkebiskopar |
|---|
|
Företrädare | Efterträdare |
