Från Rilpedia

För Olof Jonsson ordförande i CUF 1959-1962, se Centerns Ungdomsförbund#CUF:s förbundsordförande

Olof Jonsson i Hov, född den 17 november 1839 i Arbrå socken, var svensk politiker, Allmänna valmansförbundet (numera moderaterna). Han ledde partiet 1917.

Föräldrar var hemmansägaren Jon Olsson i Hov (riksdagsman i bondeståndet 1840–41 och 1844–45) och Marta Olsdotter. Gift 1867 med Karin Persdotter.

Kort efter sitt övertagande av fädernehemmanet 1868 valdes han till ledamot av Andra kammaren för Västra Hälsinglands domsagas valkrets, men hade då ej hunnit bli valbar. Men 1878 inträdde Jonsson i samma valkrets som han sedermera oavbrutet skullle tillhöra fram till och med 1896 års riksdag.

Åren 1882–86 var han ledamot av bevillningsutskottet och vid 1887 års båda riksdagar av statsutskottet. De skarpa hugg han under tullstriden växlat med protektionisterna hade bland dessa skaffat honom många fiender, vilka under perioden 1888–90 begagnade sig av sin genom en slump vunna maktställning att hålla den fruktade motståndaren utom de ständiga utskotten. Efter 1890 års val var »gamla lantmannapartiet», vars förtroenderåd Jonsson tillhörde, åter herre över situationen. Han insattes åter i statsutskottet, som han under sin återstående riksdagstid tillhörde (1896 som vice ordförande), samt var 1891–92 fullmäktig i riksbanken. Han var även medlem av försvarsutskottet vid urtima riksdagen 1892 och motsatte sig den då beslutade utsträckningen av värnpliktsövningarna till 90 dagar. Efter Sven Nilssons i Everöd död blev Jonsson 1892 den egentlige ledaren av partiet, för vars dragning åt vänster Jonsson i högerpressen gjordes ansvarig. Han fordrade garantier för att vara med om den av protektionisterna ivrigt eftertraktade inskränkningen i städernas representationsrätt. Förvåningen blev därför stor och allmän när i januari 1895 Jonssons namn stod bland de första under inbjudningen till »sammanslagningen» mellan det konservativt-protektionistiska »nya lantmannapartiet» och det moderat-liberala och frihandelsvänliga »gamla». Genom överraskning lyckades han också tysta all opposition inom sitt parti mot den föreslagna åtgärden. Sammanslagningskuppen, vilken omedelbart efterföljdes av Jonssons återinsättande som fullmäktig i riksbanken, sågs av de frisinnade väljarna som en handling av »förräderi» och kostade honom vid 1896 års val riksdagsplatsen. Alla försök att återfå riksdagsplatsen var förgäves fram till 1903, då han invaldes i första kammaren för Gävleborgs läns valkrets och satt där 1904-1916.

Jonsson var 1883–84 och 1894 statsrevisor, 1894–96 ledamot av talmanskonferensen och 1895 av hemliga utskottet. Han var dessutom mycket anlitad av regeringen för kommittéarbete, bland för sjöförsvarskommittén (1880–82), unionskommittén (1895–98) och kommunalbeskattningskommittén (1897–1900).

Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.

Företrädare: Arvid Lindman

Allmänna valmansförbundets partiledare 1917

Efterträdare: Arvid Lindman