Odlingsgränsen
Från Rilpedia
Odlingsgräns eller kulturgräns är gränsen mellan mark som går att odla, och användbart land eller impediment.
Innehåll |
Sverige
Med odlingsgränsen menas i Sverige oftast den administrativa gräns som avdelar de rena fjälltrakterna mot övriga landet. I rennäringslagen föreskrivs under vilka tidsperioder som renarna får befinna sig nedanför odlingsgränsen.
Historik
En provisorisk odlingsgräns drogs 1867 upp i Norrbottens och Västerbottens län i samband med avvittringen. Riksdagens beslut i frågan blev till en kunglig skrivelse i december 1867 om "bestämmandet av en provisionell gräns mellan lappmarkernas kulturland och fjällbygd" (Lundmark 2006, sid 137).
Först 1890 beslutades den definitiva odlingsgränsen (Lundmark 2006, sid 147ff). Detta skedde i samband med att avvittringen kommit in i ett skede när den definitiva odlingsgränsen (enligt 1867 års beslut) skulle dras upp. Befolkningen i de berörda socknarna kallades till sammanträden där avvittringsstyresmannen var ordförande. Efter en del förslag och ändringar av dessa fastslog Kungl.Maj:t den definitiva odlingsgränsen den 20 juni 1890. Den kom att löpa nedanför 1867 års provisoriska gräns i Dorotea och Vilhelmina men ovanför den i Stensele och Sorsele.
Ovanför odlingsgränsen skulle inga nybyggen anläggas, utan marken skulle enbart användas till renbetesland. I Jämtlands län drogs ingen formell odlingsgräns, utan i lagens mening betraktas allt fjäll som upplåtits till renskötsel som "ovan odlingsgränsen".
På 1890-talet fanns ungefär 300 bosättningar väster om odlingsgränsen i Norr- och Västerbotten. En del av dessa hade tillkommit före 1867, andra efter. De olagliga bosättningarna legaliserades 1915, och fick då benämningen fjällägenheter. Den störning som nybyggarna åsamkade samerna handlade mindre om nyttjandet av själva marken, då det inte rör sig om stora ytor, utan mera om att de konkurrerade med samerna om jakt och fiske.
Tidens politik präglades av synsättet att man inte skulle locka samerna från rennäringen, "lapp ska vara lapp". Odlingsgränsen ansågs ha kommit till för att skydda samernas rättigheter, men drabbade även samer som ville slå sig ner som bofasta och leva på jordbruk, jakt och fiske. Gränsen gynnade alltså främst de samer som ville leva som renskötare.
Se även
Litteratur
- Lundmark, Lennart: Samernas skatteland - i Norr- och Västerbotten under 300 år, Institutet för Rättshistorisk Forskning, 2006, ISBN 91-85190-78-0 (ref. "Lundmark 2006")
