Nosferatu (film)
Från Rilpedia
| Nosferatu | |
|---|---|
| Originaltitel | Nosferatu, eine Symphonie des Grauens |
| Genre | Skräck, vampyr |
| Produktionsland | Mall:Landsdata Tyskland Tyskland |
| Premiär | 1922 |
| Regissör | F. W. Murnau |
| Producent | Enrico Dieckmann Albin Grau |
| Manus | Bram Stoker Henrik Galeen |
| Skådespelare | Max Schreck Gustav von Wangenheim Greta Schröder Alexander Granach Georg H. Schnell Ruth Landshoff John Gottowt |
| Originalmusik | Hans Erdmann |
| Produktionsbolag | Prana-Film Jofa-Atelier Berlin-Johannisthal |
| Speltid | 94 minuter |
| Språk | Tyska |
| IMDb | |
Nosferatu, eine Symphonie des Grauens (ty. "Nosferatu, en symfoni i skräck") är en tysk expressionistisk stumfilm från år 1922 av F. W. Murnau. Han ville filmatisera Bram Stokers Dracula, men hans studio lyckades inte få rättigheterna till historien. Murnau bestämde sig för att filma sin egen version och gjorde endast smärre ändringar i handlingen. Resultatet har många likheter med Stokers berättelse. Filmen var ursprungligen totalförbjuden i Sverige men har sedan dess visats på TV.
"Dracula" blev "Nosferatu" och namnen på karaktärerna ändrades, Greve Dracula ändrades till Greve Orlok. Rollen som vampyr spelades av Max Schreck. Andra huvudaktörer i filmen var Gustav von Wangenheim, Greta Schröder och Alexander Granach.
Detta blev den första filmen från produktionsbolaget Prana-Film, men också den sista eftersom de förklarade sig bankrutt efter att Bram Stokers änka, Florence Stoker, stämde dem för upphovsrättsbrott och vann. Rätten beordrade att all existerande film av Nosferatu skulle förstöras, men ett antal kopior av filmen hade redan distribuerats världen över. Dessa filmkopior kopierades sedan över åren, vilket har resulterat i att Nosferatu har fått ett rykte som en av de främsta filmatiseringarna av Stokers vampyrberättelse.
Med inflytande från producenten och produktionsdesignern, Albin Grau, etablerade filmen en av två huvudriktningar vad gäller skildrande av vampyrer på film. "Nosferatu-typen" är ett levande lik med gnagar-liknande drag (särskilt långa fingernaglar och framtänder), som associeras med råttor och smittor, och varken charmerande eller erotisk men istället motbjudande. Dess offer dör vanligtvis och förvandlas inte till vampyrer själva. Den andra, mer vanligt förekommande, typen är "Dracula-typen" (etablerad i och med Béla Lugosis version av Dracula och förevigad av Christopher Lee), en charmig aristokrat som är skicklig på att förföra sina offer och omvandla dem till nya vampyrer.
Delar av filmen som föregavs visa Transsylvanien var filmade i Slovakien. Nosferatus slott exempelvis är Orava-slottet i norra Slovakien.
Murnaus Nosferatu är kulturellt allmängods och kopior av filmen är vitt förekommande på video — vanligen i dåligt skick. Det finns dock bättre kopior, framställda från originalkopior av filmen, som också är allmänt tillgängliga.
Till skillnad mot vad många tycks tro betyder "nosferatu" varken "vampyr", "odöd" eller liknande. Termen kom ursprungligen från det kyrkslaviska ordet nosufur-atu, som kommer från grekiska "nosophoros". "Nosophoros" betyder "smittspridare". Dess ursprung är förståeligt med tanke på att i många europeiska nationer ansågs vampyrer vara spridare av smittor.
År 1979 gjordes i Västtyskland en nyinspelning av Werner Herzog vid namn Nosferatu, Phantom der Nacht med Klaus Kinski som vampyren.
Externa länkar
- Ladda ner Nosferatu från Internet Archive
- En jämförelse av Nosferatu DVD-releaser (engelska)
- En annan DVD-jämförelse (engelska)
- En jämförelse av de tre ledande Europeiska releaserna (engelska)
- En liknande jämförelse av de två ledande nordamerikanska releaserna (engelska)
