Nordstjernan AB

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Nordstjernan AB är ett familjeföretag i fjärde generationen som kontrolleras av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelser. Ursprunget är Rederiaktiebolaget Nordstjernan grundat 1890. Se också Axel Johnson Gruppen.

Historia

Grundaren, Axel Johnson (1844-1910), tillhörde sin tids begåvade affärsmän som byggde upp ett kapital genom insiktsfulla aktieaffärer. År 1890 bildade han Rederiaktiebolaget Nordstjernan som expanderade snabbt. Hans affärssinne i kombination med personliga kontakter med den ekonomiska eliten, gjorde att förutsättningarna för att utveckla affärsidén i kombination med god finansiering förelåg.

1904 påbörjade rederiet reguljär trafik till Sydamerika med den s.k. La Platalinjen[1]. Av rederiets 14 ångfartyg, gick 6 av dessa på La Platalinjen, ångfartygen Axel Johnson, Annie Johnson, Kronprinsessan Victoria, Prinsessan Ingeborg, Oscar Fredrik och Oscar II. Sveriges export till Argentina, Brasilien och Uruguay ökade drastiskt tack vare Nordstjernans trafik, från 0.6 miljoner kr 1903 till 12,7 miljoner kr år 1912. Importen till Sverige ökade med ännu större siffror.

Under början av 1960-talet expanderade och internationaliserades Nordstjernan, i likhet med övrig svensk industri. Detta kunde ske tack vare försprånget som man fått genom att Sverige stått utanför andra världskriget. Nya marknader öppnades och handeln liberaliserades. Nordstjernan växte till ett vidsträckt konglomerat. Under 1970-talet återspeglades Sveriges kris i Nordstjernans alla branschområden. Långsiktiga strukturförändringar och konjunkturer förorsakade stora förluster inom flertalet av de rörelser som koncernen bedrev: sjöfarten, verkstäderna, oljan och stålet. 1970-talets kris tvingade Nordstjernan att bryta mot den heliga principen om totalt oberoende och man började diskutera marknadsnoteringar av delar av koncernen i syfte att få tillgång till Strukturomvandlingen och koncentrationen till en kärnverksamhet är något av ett rekord inom svenskt näringsliv. 180 företag och legala enheter såldes av under de närmaste åren. Inte mindre än fem bolag börsnoterades under resans gång, däribland Avesta (1987), Databolin (1987), Silja Line (1990), NK (1987 och 1997) och Linjebuss (1992). Denna renodling skapade möjligheter för bygg- och fastighetsbolaget NCC att expandera. Detta företag börsintroducerades ursprungligen som Nordstjernan, men firmaändrade till NCC efter att ha förvärvat ABV 1988.

Nordstjernan förvandlades under 1980-talet från ett slutet familjeföretag och industriellt konglomerat till ett börsnoterat, nordiskt bygg- och fastighetsbolag, NCC. Efter förvärvet av SIAB våren 1997, som blev Bo Ax:son Johnsons sista affär, hade målet att bli det största och marknadsledande byggföretaget i Norden förverkligats. Nordstjernan är alltjämt huvudägare i NCC.

Efter Bo Ax:son Johnsons bortgång 1997 tog kusinerna Antonia Ax:son Johnson (1943-) och Viveca Ax:son Johnson (1963-) över ansvaret för Nordstjernan. En ny styrelse och företagsledning utsågs och Nordstjernan befinner sig åter i en investerings- och expansionsfas.

Nordstjernan idag

Idag är NCC, Nordens näst största bygg- och fastighetsutvecklingsföretag, bolagets största investering. Sedan några år tillbaka ingår i Nordstjernangruppen även innehav i maskintillverkaren KMT, företaget Exel, som tillverkar produkter i kol- och glasfiber, Välinge, ett ledande teknikutvecklingsföretag inom golvbranschen samt Engelsberg Industriutveckling AB som investerar i och utvecklar mindre industriella tillväxtföretag.

Nordstjernan är även sedan 2004 huvudägare i Ramirent, Europas nästa största maskinuthyrningsföretag; Sirius Machinery, som tillverkar förpackningsmaskiner och GP Plastindustri, en tillverkare av plastdetaljer – tre företag som alla utgör en viktig länk i Nordstjernans fortsatta långsiktiga företagsbyggande.

Nordstjernan äger även världsarvet Engelsbergs bruk som ligger utanför Fagersta.

Noter

  1. Almanack för alla 1915, sid. 169.
Personliga verktyg