Nils Reuterholm
Från Rilpedia
Nils Esbjörnsson (von) Reuterholm, född 16 september 1676 på Fiholms kungsladugård i Västmanland, död 4 december 1756 i Örebro var en svensk friherre och ämbetsman.[1] Reuterholm var son till lantbrukaren Esbjörn Pedersson. 1697 anställdes Reuterholm vid svenska ambassaden i Holland samt blev 1700 sekreterare vid svenska beskickningen i Hannover och 1704 vid svenska ambassaden i Polen under Arvid Horn. Han utnämndes 1706 till kunglig hovsekreterare i fält och 1707 till sekreterare i Krigskollegium, adlades 1708 (under namnet von Reuterholm) och blev 1710 krigskommissarie, en syssla han förrättade ända till Karl XII:s död, även om han 1715 hade upphöjts till krigsråd. I sistnämnda egenskap övertog han 1719 styrelsen av Vadstena krigsmanshus, som genom hans insatser fick en betydande utveckling. 1732 förordnades han till landshövding över Stora Kopparbergs län, fick 1735 friherrlig värdighet samt utnämndes 1739 till landshövding över Närkes och Värmlands län. Sedan han på sin ålderdom blivit blind, tog han i november 1756 afsked ur statens tjänst. Reuterholm var av sin samtid högt aktad för redbarhet och duglighet och ägde en betydande lärdom. Han brevväxlade med Leibniz och hade stora samlingar av handskrifter rörande svenska justitie-, hushållnings- och kyrkoväsendet. Vid Vetenskapsakademiens bildande 1739 blev han en av dess ledamöter.
