Från Rilpedia

Nils Bosson (Grip), född tidigt 1460-tal, död 14 februari 1522 på Täppa gård i Sävsta, var en svensk riddare, lagman och riksråd. Han var son till Bo Nilsson (Grip) och Beata Karlsdotter (Vasa).

Nils Bosson förekommer första gången i historiska källor 1478 och var 1488 riksråd. Han dubbades sannolikt till riddare vid kung Hans kröning i Stockholm 26 november 1497. Blev vid ungefär samma tid, senast 1499, lagman i Östergötland och hövitsman på Borgholms slott omkring 1501. Lagmansposten innehade han ännu 1521 men förlorade Borgholm omkring 1507-08. Han fick i stället 1509 Torshälla stad som förläning och utsågs 1512 till häradshövding i Tjust.

Nils Bosson deltog aktivt i unionsstriderna under 1500-talets två första årtionden. Han var i kung Hans tjänst 1501-08, men sände sistnämnda år ett uppsägelsebrev till kungen och gick i över till Svante Nilsson. Efter Svante Nilssons död motsatte sig Nils Bosson valet av Sten Svantesson till riksföreståndare och allierade sig med andra oppositionella. Han fängslades 1517 tillsammans med Gustav Trolle, Erik Trolle och Peder Turesson (Bielke). Efter att Kristian II anlänt till Stockholm 1520 uppträdde Nils Bosson åter som riksråd. Han beskyllde inför kungen Erik Ryning för att ha legat bakom tillfångatagandet 1517.

Det råder sedan 1500-talet delade meningar, om vad som därefter hände med Nils Bosson. Någorlunda överens är man om att han blev mördad 14 februari 1522 i Västra Vingåker. Enligt den mest sannolika versionen, bland annat framförd av hans svärson Holger Karlsson (Gera), var det Gustav Vasa som beordrade mordet. Enligt en annan var det en länsman, Lars i Vannala, som låg bakom mordet. En tredje version är att det var Nils Bossons egna landbor som slog ihjäl honom på grund av någon konflikt mellan honom och dem.

Familj

Nils Bosson gifte sig 17 juli 1491 på Fållnäs med Anna Arvidsdotter, dotter till Arvid Trolle och Beata Ivarsdotter (Tott).

Barn: 1. Brita Nilsdotter Grip (död 1549)

Källor

• Äldre svenska frälsesläkter, vol II:1.
• Svenskt biografiskt lexikon, band 17.