Nicolaus Copernicus
Från Rilpedia
- Kopernikus hänvisar hit. Månkratern med samma namn hittas på Kopernikus (månkrater)
Nicolaus Copernicus, född 19 februari 1473 i Thorn i Kungliga Preussen, Polen i en tyskspråkig preussisk köpmansfamilj som Niklas Koppernigk, död 24 maj 1543 i Frauenburg (nuvarande Frombork), var astronom, matematiker, jurist, ekonom, strateg, ambassadör, läkare, astrolog och kanik.
Innehåll |
Biografi
Copernicus skrevs 1491 in vid Jagielloniska universitetet i Krakow, där han förutom teologi och medicin ägnade sig åt matematik och astronomi. 1495-1500 studerade han rättsvetenskap vid universitetet i Bologna i Italien. 1497 hade han utnämnts till kanik vid domkyrkan i Frauenburg i Preussen, men stannade fortfarande i Bologna. 1500 kom han till Rom, där han föreläste i matematik och astronomi. 1501 gjorde han ett besök i sin hembygd, men fick förlängd tjänstledighet för att studera medicin och juridik i Padova. Han blev 1503 doktor i kyrklig rätt i Ferrara och lämnade Italien 1505.
Därefter bodde han hos en släkting i Heilsberg i Preussen till dennes död, 1512, och innehade sedan olika befattningar hos domkapitlet i Frauenburg samt vistades en tid i Königsberg i Ordens Preussen såsom läkare hos Tyska Ordens högmästare Albrecht von Brandenburg-Ansbach som var polsk vasall. När högmästaren Albrecht von Brandenburg-Ansbach anföll sin polska länsherre 1520 skickas bla Copernicus i ambassad till högmästaren med krav på att återlämna erövrade städer och territorium. Förhandlingarna bryter dock samman och striderna fortsätter varvid Copernicus anför och ansvarar för försvaret av staden Allenstein (nuvarande Olsztyn) mot de tyska ordensriddarna. 1521 besegrades ordensriddarna grundligt av den polske kungen Sigismund I och Copernicus erhåller fullmakt att representera distriktet Ermland (tyska) / Warmia (polska) i förhandlingarna med ordensriddarna om återlämnandet av erövrade territorier.
Under alla dessa vitt skilda sysselsättningar arbetade Copernicus från sin återkomst från Italien till Polen på sitt stora livsverk De revolutionibus med hans observationer av himlakropparna.
1514 ombads Copernicus av påven att undersöka anledningen till felet i den officiella kalendern. Det hade visat sig att den "julianska" kalender som Julius Caesar infört från Egypten ledde till att årstiderna förflyttade sig. Vårdagjämningen som ursprungligen infallit den 21 mars hade vid denna tid förflyttat sig till den 11 mars. Det berodde på att året i den julianska kalendern var 11 minuter och 14 sekunder längre än den tid ett jordvarv tar runt solen.
2008 kunde ett polskt-svenskt forskarlag efter tre års arbete, med hjälp av DNA-teknik, bevisa att Copernicus' kvarlevor är begravda i katedralen i Frombork i norra Polen – något man tidigare antagit, men ej med säkerhet vetat.[1]
Gärning
Påven Sixtus IV hade först bett Johannes Regiomontanus förklara vad kalenderfelet kunde bero på, men han gick bet på uppgiften. Copernicus hade tillförlitliga uppgifter från sina observationer, men de var riskabla att nyttja då de även visade att jorden cirkulerar runt solen, vilket stred mot kyrkans teorier om universum och därför i stort stred mot den allmänna uppfattningen. Därför tackade Copernicus nej till uppdraget.
Grundidén till en heliocentrisk världsbild fanns uttalad redan av indiska lärde och i antiken av pythagoréerna och av Aristarchos från Samos, men hade vunnit föga gehör, då antikens auktoritet, Aristoteles, förkastade den och antog ett geocentriskt system, som matematiskt utarbetades av Hipparchos och Ptolemaios. Under hela medeltiden förblev tron på det geocentriska systemet orubbad. Den stora förtjänsten hos Copernicus var, att han klart utsade och i ett stort arbete framställde de vetenskapliga stöden för det heliocentriska systemet, som några av de gamle spekulerat om på goda men opassande grunder. Copernicus störtade det geocentriska systemet, eftersom han framställde solen i stället för jorden som centrum i solsystemet. Men han fasthöll vid den gamla åskådningen att himlakropparna rör sig i cirkulära eller nära cirkulära banor omkring sitt centrum.
Hans stora arbete, som påbörjats redan 1505, gavs inte ut förrän 1543. Förut hade han dock i form av en handskrift, benämnd Commentariolus, för några utvalda framställt grundprinciperna för teorin. Denna skrift, som återfanns först 1878, väckte stort uppseende. Kardinal Schönberg utbad sig 1536 en avskrift av det stora verket för att göra det känt i Rom, och professorn i matematik i Wittenberg, Joachim Rheticus, besökte Copernicus i Frauenburg, för att studera detsamma. Det var till största delen genom Rheticus övertalning, som Copernicus kunde förmås att ge ut verket, som benämndes "De revolutionibus orbium coelestium", och utkom i Nürnberg 1543 under ledning av Rheticus och Osiander, vilken senare på eget bevåg försåg det med ett förord, där systemet framhålls som en ännu på långt när ej bevisad hypotes.
De revolutionibus består av sex delar. Först slår Copernicus fast att jorden är ett klot. Därefter skriver han att sex planeter inkl jorden cirkulerar runt solen i helt cirkulära banor (det vill säga inte i elliptiska banor som i verkligheten). Copernicus ansåg att planeternas cirkulerande förklarades av att de var fästa vid kristallsfärer. På denna tid var ju gravitationen ännu inte känd. Utanför planeterna menade han att det fanns en orörlig sfär med fixstjärnor.
Eftermäle
Verket mötte välvilja från de flesta håll inom kyrkan, men längre fram kom en reaktion. 1616 uppfördes det på Index librorum prohibitorum, varifrån det avfördes först 1757. Gingerich (se nedan) anger att boken avfördes från Index först 1835.
Astronomen och historikern Owen Gingerichs bok Boken som ingen läste - I spåren av Copernicus revolution ISBN 91-1-301385-8 beskriver detaljerat hur De revolutionibus ... spreds. Titeln syftar på ett påstående av Arthur Koestler att "ingen läste Copernicus bok". Koestler menade att den var dåligt sedd hos kyrkan och tekniskt svår att ta till sig, och författaren var ju död. Först med Kepler och Galilei kunde den nya världsmodellen komma fram, menade Koestler.
Boken utkom dock i flera upplagor, den första vid Copernicus död 1543, den andra år 1566. Gingerich granskar nästan alla 600 nu tillgängliga exemplar av boken, tolkar ägaranteckningar och handstilen i böckernas marginaler. Han kan därför beskriva hur Copernicus tankar effektivt spreds över Europa. Censuren 1616 mot vissa textavsnitt effektuerades huvudsakligen i de exemplar av boken som fanns i Italien, vilket yttrade sig så att man där gjorde anbefallda handändringar på några kätterska ställen. I ett exemplar har någon bara skrivit "Detta kapitel får inte läsas"!
Källor
- ↑ Dagens Nyheter, "Copernicus kvarlevor identifierade", 2008-11-20 (läst 2008-11-20)
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Nicolaus Copernicus
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
