Neutralitetsvakten
Från Rilpedia
Neutralitetsvakt är ett ord som ständigt användes om försvarets samlade resurser och insatser under första världskriget.
Innehåll |
Infanteriet
Under neutralitetsvaktens första skede kom de s.k. landstormsgubbarna att bli den populäraste symbolen för Sveriges fredsvilja. Landstormen byggde i stor utsträckning på frivilliga insatser. Landstormsmännens bristfälliga utrustning blev legendarisk. På många håll uppträdde fosterlandets försvarare i halmhattar och plommonstopp.
Senare på hösten 1914 avlöstes landstormen av linjetrupper, vilket blev nödvändigt när man närmade sig vintern; för denna årstid saknade landstormen utrustning. Bilden av de "civilt utrustade" och inte alltid så spänstiga landstormsgubbarna blev mycket populär - så populär att många glömde bort "den aktiva armén", dvs. linjearmén. Denna var i själva verket ganska väl rustad för sina uppgifter och stod vid krigets början på en förhållandevis bra nivå i internationella mått.
Marinen
Den tyngsta uppgiften vilade på sjöförsvaret. Man konvojerade både svenska och utländska handelsfartyg i Östersjön. Men med de långa kusterna var det omöjligt att konvojera alla. Omkring ett hundratal gånger fick flottan ingripa när tyska eller ryska krigsfartyg försökte uppbringa fartyg från fiendeland som gick i svenskt territorialvatten. Under hela kriget var minsvepning och jakten på drivande minor en mycket viktig del av marinens uppgifter. I genomsnitt 80 minor oskadgliggjordes varje månad.
Flygvapnet
Det svenska militärflyget var ungt. Det omfattade vid krigsutbrottet 4 plan. Arméns första och tills vidare enda flygkompani tillkom 1916 och var förlagt till Malmslätt, där det ingick i Fälttelegrafkåren. Marinens flygväsen hade några sjöflygplan, "flygbåtar", och var förlagt huvudsakligen till Flottans varv i Stockholm. Armén och marinen hade även ballongväsen, som vid mobiliseringen tillgodosåg kustfästningarnas behov av spaning.
Litteratur
- Franzén, Nils-Olof, I Sverige under första världskriget (2001)
