Nanoteknik
Från Rilpedia
Nanoteknik betecknar teknik med en storlek lämpligt mätbar i nanometer. Det kan användas inom elektronik och materialteknik, men även inom kemiska och biologiska tillämpningar.
Nano- är ett prefix som betyder miljarddel och kommer från det grekiska ordet nanos som betyder dvärg. En nanometer, nm, är en miljondels millimeter, en tusendels mikrometer; att jämföra med en typisk atom som är drygt 0,1 nm i diameter.
Nanoteknik och nanovetenskap handlar om att studera och manipulera materien på atomär nivå, speciellt för att på detta sätt kunna designa speciella egenskaper och funktionalitet. Populärt kallas detta ibland för atomslöjd.
Samtliga industrigrenar påverkas redan eller kommer att påverkas av nanotekniken. Detta är knappast överraskande för de två flaggskeppsområdena bioteknik och informationsteknik, men det förväntas gälla även områden som fordonsteknik, livsmedelsteknik, byggnadsteknik, m.m.
Det finns redan åtskilliga exempel på nanoteknik inom dagens industri och i vissa fall är det först på senare tid man har uppmärksammat att det man sysslat med i många år faktiskt är nanoteknik. De flesta exemplen på detta är användning av nanopartiklar: slitstarka däck, tillverkning av målarfärg och cement, UV-filter i solkräm och så det äldsta exemplet av alla, färgat glas. Idag tillverkas flera ton nanopartiklar av titandioxid om dagen och magnetiska nanopartiklar för hårddiskar eller bandmedia är också storindustri. Nanostrukturerade ytor som inte repas och inte blir smutsiga har börjat dyka upp i stekpannor och på byxor.
Inom biologi och medicin behövs verktyg och kunnandet för att jobba på molekylär skala och sekvensering. Ultra-fin kirurgi och magnetiska nanopartiklar kan användas för speciell behandling. Nanoteknik är generellt viktig inom medicinsk diagnos liksom för att skapa nya material för implantat och proteser.
Den hittills kanske viktigaste tillämpningen av nanoteknik är katalys där designade nanostrukturer används för att kontrollerat bryta ner större molekyler. Elektronikindustrin är på god väg att transformeras från mikro- till nanoelektronik, men de traditionella litografiska tillverkningsmetoderna kan inte utan vidare skalas ner till nanodimensioner. Ska elektronikens miniatyrisering fortsätta kommer nya metoder att behövas och av speciellt intresse är att härma naturens eget sätt att självorganisera sig på nanoskalan.
Partiklar i nanostorlek har helt andra egenskaper än ursprungsmolekylen. Silver i hudkrämer och sportkläder kan tränga in via huden till blodbanan och ta med sig toxiska molekyler.
Hälso- och miljöeffekter av nanopartiklar är i stort sett okända. Forskningen på detta område är mycket liten.
