Från Rilpedia

Namnlösa (student-)samfundet eller Namnlösa sällskapet

(N.S.), ett kamratsällskap i Uppsala på 1860-talet för idkande av vittra "idrotter", huvudsakligen skaldekonst.

N.S. stiftades enligt Pelle Ödman 23 februari 1860 av L.H.S. Dietrichson och bestod på delvis olika tider av

• greve Carl Snoilsky
• E.D. Björck
• Edvard Bäckström
• Carl David af Wirsén
• D. Klockhoff
• K.L. Östergren
• K.R. Nyblom
• N.P. Ödman
• K.P. Wikner
• K. Eichhorn
• H.L. Forssell
• P.A. Gödecke
• J.E. Centerwall
• K.F.B. von Bergen
• V. Svedbom
• Anders Flodman
• S.F.A. Stjernstedt
• C.J.E. Aurell
• A.G.E. Engberg
• P. Widmark
• A. Ridderstad
• H. Selander

sålunda till stor del av män, som sedermera på skilda områden gjort sig bemärkta. Sammankomster hölls titt och tätt hos medlemmar eller på någon restaurang, huvudsakligen "Löfvens" och "Flustret". Vid dessa sammanträden fördes protokoll och även ofta mycket lustiga "småprotokoll", som merendels redigerades av Ödman; skaldestycken och berättelser upplästes och kritiserades frimodigt, och satiriska epigram växlades stundom mellan "N.S.-iterna".

I sin allmänna estetiska läggning ville detta samfund motverka den då härskande svenska efterklangspoesins benägenhet för stora ord och feta fraser; med anklang bl.a. till Runeberg och Kristian Winther eftersträvade dess medlemmar en mera okonstlad diktning än dittills i Sverige och åsyftade "en sund realism" - "det sköna genom det sanna" - "L'art pour la vie". Samfundet, av vars medlemmar flera medarbetat i "Isblomman, dikter af Upsala-studenter" (1861), utgav två diktsamlingar: "Sånger och berättelser af Nio Signaturer" (1863) och "Sånger och berättelser af Sju Signaturer" (1865), där framför allt Snoilskys polska frihetssånger, men även Ernst Björcks berättande dikter, Wikners novell "En filosofs morgondrömmar" och andra bidrag vann erkännande och ansågs innebära en poesins förnyelse.

Då samfundets medlemmar successivt lämnade Uppsala och andra ej längre trädde i stället, blev dess liv alltmera tynande. Med år 1867 var N.S. faktiskt upplöst, om också någon enstaka sammankomst hållits därefter, till exempel den tjugufemårsfest, som firades 1885. Jfr N.P. Ödman, "Från ungdomsåren" (i kalendern "Vintergatan", 1894), Dietrichson, "Svundne tider", II (1899; s. 119-192), K. Warburg, "C. Snoilsky", s. 51 ff. (1905), och J. Mortensen, "Från Aftonbladet till Röda Rummet", s. 367 ff (s.å.).

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Namnlösa (student-)samfundet, 1904–1926 ^(Not).