N1

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
N1
Fil:GPN-2002-000188.jpg
Fakta
Funktion
Tillverkare
Land Sovjetunionen
Mått
Höjd m
Diameter 17 m
Massa 2 735 000 kg
Antal steg 5
Kapacitet
Nyttolast till LEO 75 000 kg
Historik
Status Nedlagd
Uppskjutningsplatser Baikonur
Uppskjutningar 4
Lyckade 0
Misslyckade 4
Delvis misslyckade 0
Jungfrufärd 21 februari 1969
Sista färd 23 november 1972
Första steget - Block A
Motorer 30x NK-15
Kraft 50.3 MN
Specifik impuls 330 sek
Bränntid 125 sek
Bränsle RP-1/LOX
Andra steget - Block B
Motorer 8x NK-15V
Kraft 14.04 MN
Specifik impuls 346 sek
Bränntid 120 sek
Bränsle RP-1/LOX
Tredje steget - Block V
Motorer 4x NK-21
Kraft 1.61 MN
Specifik impuls 353 sek
Bränntid 370 sek
Bränsle RP-1/LOX
Fjärde steget -

Block G

Motorer 1x NK-19
Kraft 446.00 kN
Specifik impuls 353 sek
Bränntid 443 sek
Bränsle RP-1/LOX
Femte steget -

Block D

Motorer 1x RD-58
Kraft 8,500 kg
Specifik impuls 394 sek
Bränntid 600 sek
Bränsle RP-1/LOX



N1 eller N-1 var den hemliga sovjetiska rymdraketen som var avsedd att skicka kosmonauter till Månen, helst före Apolloprogrammet. Den var känd i västvärlden som G-1e eller SL-15. Utvecklingsprojektet var var underfinansierat, raketen var dåligt testad, och dessutom påbörjades projektet flera år efter Saturn V. Samtliga fyra uppskjutningsförsöken misslyckades, och projektet lades ner 1976.

N-1 var en mycket stor raket som mätte 105 meter i längd. Detta gjorde den till den näst största och näst mest massiva raketen efter Saturn V. N1-L3 bestod av fem raketsteg, varav tre (N1) var för att uppnå omloppsbana runt Jorden och de återstående två var för att kunna nå månen. Fullt lastad och tankad vägde N1-L3 2 788 ton. Raketen använde fotogen och flytande syre som raketbränsle.

Se även


Personliga verktyg