Murkrypare

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Murkrypare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Tichodroma muraria02 cropped.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Fåglar
Aves
Ordning: Tättingar
Passeriformes
Familj: Nötväckor
Sittidae se även text
Släkte: Tichodroma
Illiger, 1811
Art: Murkrypare
T. muraria
Linné, 1766
Murkryparens utbredning
Murkryparens utbredning
Hane i sommardräkt fotograferad i juni i Pyreneerna.
Hane i sommardräkt fotograferad i juni i Pyreneerna.
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Murkrypare (Tichodroma muraria) är en lite tätting som återfinns på hög höjd i bergstrakter över hela Euroasien. Dess taxonomiska placering är under diskussion men den är ensam art i sitt släkte Tichodroma.

Innehåll

Taxonomi

Murkryparen befinner sig morfologiskt mellan nötväckorna och trädkryparna och dess taxonomiska placering är under diskussion. Initiallt placerade Linné arten i familjen Certhiidae tillsammans med trädkryparna.[2] Senare har den förts till familjen Sittidae tillsammans med nötväckorna och där placerats som ensam art i underfamiljen Tichodromadinae.[3] Men vissa menar att dess fjäderdräkt inklusive formen och mönstret på stjärten mer liknar trädkryparna och att detta indikerar att den är närmre besläktad med dem.[3] Vissa separerar murkryparen helt till den egna familjen Tichodromadidae,[4] och dess taxonomiska ställning är inte fullständigt avgjord.[5]

Murkryparen delas upp i de två underarterna T. m. muraria och T. m. nipalensis (Bonaparte, 1850).

Utbredning och biotop

Murkryparen förekommer i högalpina områden i centrala och södra Europa och i Asien.[6]

Underarternas utbredning:

  • T. m. muraria - nominatformen förekommer i bergstrakter i centrala och södra Europa, Turkiet, Kaukasus och västra Asien österut till Elburz- och Zagrosbergen i Iran.[6]
  • T. m. nipalensis - återfinns i bergsområden i Asien, från östra Iran till Altaj och bergstrakter i norra Hebei och norra Fujian.

Arten häckar på 1000–3000 meters höjd,[7] men observeras på höjder upp till 4900 meter.[6]Merparten är stannfåglar men vissa gör årliga höjdförflyttningar och förekommer vintertid på lägre nivåer.

Felflugna individer har rapporterats från Storbritannien, Nederländerna, Belgien, Portugal, Malta, Marocko och Tunisien.[6]

Utseende, fältkännetecken och läte

Murkryparen är 15.5–17 cm lång och väger 17–19 gram och har en lång, smal, mörk och lätt nedåtböjd näbb. Dess fjäderdräkt är främst blågrå, med mörk stjärt och mörka vingpennespetsar. Men det mest slående är de djupröda partierna, tillsammans med ett antal vita större prickar på de breda rundade vingarna, vilket inte syns speciellt väl när vingarna är samlade. Adult hane i sommardräkt har helsvart strupe och bröst och mycket rött på vingarna medan adult hona i sommardäkt har gråvit strupe med bara ett mindre gråsvart parti mitt på. Vintertid har båda könen vit strupe och vit till ljusgrått bröst.[7]

Underarten T. m. nipalensis har en något mörkare fjäderdräkt än nominatformen.

I flykten påminner den om en härfågel med sina breda vingar och sin lätta, flaxiga flykt med kortare glidflygningsperioder.[7]

Den är svårsedd och skygg och klättrar eller sitter ofta, med utbredda vingar, på lodräta klippväggar.

Läte

Den är mestdels tyst, men både honor och hanar sjunger, men honan gör det oftast bara när hon försvarar sitt territorie där hon födosöker vintertid.[8] Sången är en högfrekvent, utdragen vissling, med toner som ömsom går upp och ned. Under häckningsperioden sjunger hanen när den sitter eller klättrar.

Beteende

Föda

Murkryparen är en insektsätare som främst lever av insekter och spindlar som den plockar från klippväggen.[8] Ibland jagar den även flygande insekter i korta flygattacker från en sittplats på klippväggen. När den födosöker på en klippvägg förflyttar den sig över ytan genom att "krypa" med halvt utbredda vingar men även med små hopp och kortare flygturer.

Häckning

Den ses sällan parvis förutom under häckningstid, vilken i södra och centrala Europa infaller i maj och juni.[9] Honan bygger ett ganska stort skålformigt, lågt bo av gräs, mossa och rotfibrer, vilket placeras i en klippskreva.[8][9] Boet fodras med mjukare material som ofta omfattar fjädrar och ull,[2] och ofta har boet två ingångar. Den lägger vanligtvis 4–5 ägg, men kullar med endast tre ägg har rapporterats. Den vita äggen mäter 21 mm på längden och har ett fåtal svarta eller rödbrun spräckligheter. Först när hela kullen är lagd påbörjar honan ruvningen vilken pågår i 19-20 dygn tills äggen kläcks. under ruvningen matas hon av hanen.[2] När ungarna kläcks är dom bostannare vilket innebär att de är blinda, utan fjädrar och hjälplösa. Båda föräldrarna matar ungarna under 28–30 dagar tills de är flygga. Paret lägger en kull per häckningssässong.

Vila

Murkryparen uppsöker alltid skydd för natten i en klyfta eller annan hålighet i berget eller bland stenblock. Nattetid ligger fågeln på marken i samma ställning som när den ruvar.[9]

Referenser

Noter

  1. BirdLife International (2004) Tichodroma muraria, läst 9 maj 2006
  2. 2,0 2,1 2,2 Bruce Campbell; Elizabeth Lack: A Dictionary of Birds, sid. 638–9. ISBN 0-85661-039-9. 
  3. 3,0 3,1 Vaurie, Charles; Koelz, Walter, (november 1950). "Notes on some Asiatic nuthatches and creepers" (PDF). American Museum novitates 1472: 1–39. 
  4. Roland Staav och Thord Fransson: Nordens fåglar, Norstedts, Stockholm 1991, andra upplagan, sid. 324. ISBN 91-1-913142-9. 
  5. Jønsson, Knud A. & Jon Fjeldså (2006). "A phylogenetic supertree of oscine passerine birds (Aves: Passeri)". Zoologica Scripta 35 (2): 149–186. DOI:10.1111/j.1463-6409.2006.00221.x. 
  6. 6,0 6,1 6,2 6,3 Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  7. 7,0 7,1 7,2 Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan, sid. 324-325. ISBN 91-34-51038-9. 
  8. 8,0 8,1 8,2 Paul R. Ehrlich; David S. Dobkin, Darryl Wheye & Stuart L. Pimm: The Birdwatcher's Handbook, Oxford University Press, 1994, sid. 440. ISBN 0-29-858407-5. 
  9. 9,0 9,1 9,2 A. E. Brehm (1896) Foglarnes lif, översättare: F. A Smitt, andra upplagan, P. A. Norstedt & söners Förlag, Stockholm, sid 150-152

Extern länk

Personliga verktyg