Mumia Abu-Jamal

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Mumia Abu-Jamal född 24 april 1954, sitter sedan 1982 i dödscell i USA och anses av somliga vara en politisk fånge. Abu-Jamal var medlem i Svarta pantrarna i Philadelphia. 1995 och 1999 förhindrade protester från en internationell opinion Mumias avrättning.

Innehåll

Biografi

Wesley Cook föddes i Philadelphia. Hans mamma och pappa var lantmänniskor som hade flyttat till Philadelphia från södern i jakt efter jobb. Wesley växte upp i en stor familj i ett slumområde. Trots alla svårigheter var det ändå en lycklig och stabil familj med kärleksfulla föräldrar. Under sin uppväxt älskade Wesley att läsa och kunde göra så innan han började första klass. När pojkarna i hans område var ute och lekte var Wesley på det lokala biblioteket och läste. Han gillade också att besöka olika lokala religiösa ledare och fråga dem om saker. Innan Wesley började gymnasiet dog hans pappa i en oväntad hjärtattack. Detta gjorde att han blev tvungen att ta mer hand om sina bröder. (Lindorff, "Killing Time", 2003, s 62-63.)

1967 när Wesley gick på högstadiet var detta en tid av stora politiska förändringar i Philadelphia. En lärare i Swahili gav Wesley hans nya namn Mumia. När han var 14 år var han väl insatt i konceptet om svart identitet, frihet, jämlikhet och afroamerikanernas historiska kamp. Det var också samma år som han på nära håll fick se vad polisbrutalitet var. Han och några kompisar hade bestämt sig för att gå på en demonstration mot guvernören George Wallace, som hade bestämt sig för att ställa upp i presidentvalet. När de var på väg hem blev de attackerade av några vita män. Mumia fick då syn på en polis och ropade på honom. Polismannen gick fram till Mumia och sparkade honom i ansiktet. Efter den incidenten började Mumia ägna allt mer tid åt de Svarta Pantrarna. Han blev en av grundarna till den lokala delen av Svarta Pantrarna i Philadelphia. Vid 15 års ålder blev han ansvarig för Svarta Pantrarnas tidning i Philadelphia. (Lindorff, 2003, s 65)

På början av 1970-talet lämnade Mumia organisationen i frustration då den var på väg att splittras. 1971 fick Mumia sitt första barn Jamal och bytte därefter sitt efternamn Cook till Abu-Jamal som betyder pappa till Jamal. Under 1970-talet jobbade Mumia på olika radiostationer och blev känd som "the voice of voiceless" för att han skrev och ställde upp för dem som ingen annan ville veta av.(Lindorff, 2003, s 68)

Mordnatten och rättegången mot Mumia Abu-Jamal

Den 9 december 1981 stoppade polismannen Daniel Faulkner en bil som tillhörde Mumias bror William Cook. Mumia arbetade som taxichaufför och stod parkerad tvärs över gatan. Han fick syn på sin bror och sprang fram till honom. Minuter senare när fler poliser anlände var både Daniel Faulkner och Mumia Abu-Jamal skjutna. Mumias lagligt registrerade pistol låg några meter från honom där han satt efter att ha blivit skjuten i bröstet.(Amnesty international, "The Case of Mumia Abu-Jamal", 2000, s, 11)

Den polisman, som först anlände till scenen vittnade om att han sparkat Mumia i ansiktet då han trodde att Mumia sträckte sig efter sin pistol. Fler poliser anslöt och slog Mumia med batonger och knytnävar samt körde hans huvud in i en lyktstolpe. Mumia låg sedan i en polisbil i en halvtimme innan de körde honom till sjukhuset. När de kom fram till sjukhuset släppte de Mumia på golvet i entrén. Poliserna omringade Mumia och började sparka på honom.(Lindorff, 2003, s 89)

Rättegången mot Mumia Abu-Jamal inleddes den 2 juni 1982. Domare i fallet var Albert Sabo. Han var tidigare sheriff i Philadelphia och detta har väckt frågor som om han var lämpad att leda över ett mål där den försvarande var anklagad för att ha mördat en polis. Han hade också som domare lett rättegångar där 31 av de försvarande hade dömts till döden, vilket är mer än någon annan domare i USA. Av de 31 var 29 från etniska minoriteter. En undersökning gjord av Philadelphia Inquirer kom fram till att Albert Sabo genom sina utslag, kommentarer och instruktioner till juryn ofta favoriserade åklagarsidan.(Amnesty International, 2000, s 12-13) 2001 kom en kvinna som hade jobbat som sekreterare under Mumias rättegång fram och sa att hon hade hört domare Sabo säga när han diskuterade Mumia fall: "Yeah, and I´m going to help them fry the nigger".( http://www.freemumia.org/mumiabooklet05.pdf)

Mumias advokat var Anthony Jackson som var utsedd av domstolen. Han var en advokat med liten erfarenhet av rättgångar med dödsstraff som möjlig dom. I en Pretrail hearing (ett slags förhör innan rättegången) före rättegången frågade Mumia om tillåtelse att representera sig själv eftersom han var missnöjd med Jackson. Domare Ribner som ledde över förhandlingarna godkände det men utsåg Jackson till biträdande advokat. Mumia kunde själv inte göra utredningar inför rättegången, eftersom han var inspärrad, och var därför beroende av Jackson som biträdande advokat. I en skriftlig försäkran 1995 erkände Jackson att han var oförberedd inför rättegången 1982 och han hade lagt ner alla ansträngningar att göra något tre veckor innan rättegången skulle börja. (Amnesty International, 2000, s 16)

Under juryuttagningen tog domare Sabo, på åklagarens förslag, bort Mumias rätt att försvara sig själv. Detta på grund av Mumias långsamma tillvägagångssätt att välja ut jurymedlemmar. Efter juryn hade valts ut och rättegången satts igång fick Mumia tillåtelse att representera sig själv igen. Men den spända relationen mellan domare Sabo och Mumia blev snabbt värre. Sabo tog snart Mumias rätt att försvara sig själv och Sabo utsåg återigen Jackson till Mumias advokat. Jackson protesterade men Sabo godkände inte protesten utan hotade istället Jackson med disciplinära åtgärder, inkluderat fängelse för domstolstrots, om han inte fortsatte som Mumias advokat. Detta lämnade Mumia med en advokat som både var oförberedd och ovillig att försvara honom. (Amnesty International, 2000, s 18-19)

Följande dag förde domare Sabo ut Mumia från domstolen efter några heta ordväxlingar mellan de två. Mumia skulle under resten av rättegången ofta vara bort från domstolen på grund av att Sabo förde ut honom . Förutom Mumias brist på dugligt försvar vägrades försvaret tillräckliga tillgångar för att betala en utredare, en rättsläkare och en ballistikexpert. Domstolen vägrade också Jackson en andra advokat som skulle hjälpa honom med försvaret. Juryn som valdes till rättegången bestod av två svarta och fjorton vita. Jurymedlemmarna fick utstå olika behandling från domstolen på grund av deras hudfärg. När Jennie Dawley, svart, bad om att få ledigt så hon kunde ta sin sjuka katt till veterinären avslog domare Sabo hennes begäran. När hon inte följde domstolens order blev hon bortplockad från juryn. När en vit jurymedlem bad om tillåtelse att ta en offentlig tjänstemanexam under rättegångstiden godkände Sabo det och sköt fram rättegången. (Amnesty International, 2000, s 20, 22)

I juryn ingick också en man vars bästa vän var polis och en kvinna vars man var polis. Under rättegången fick juryn höra vittnesmål från sjukhusvakten Priscilla Durham och polismannen Gary Bell. Enligt dem ska Mumia ha sagt när han fick behandling för sina skottskador "I shot the motherfucker, and I hope the motherfucker dies".(Amnesty International, 2000, s 25) 1995 sa även ett tredje vitten, polismannen Gary Wakshul att han hörde Mumia säga detta. Wakshul var med Mumia i polisbilen till sjukhuset och stannade även med honom på sjukhuset. (Amnesty International, 2000, s 23-25)

I sin rapport skrev han "The negro male made no comments" (Amnesty International, 2000, s 25). Inte heller några av de andra poliserna eller läkarna som var med Mumia på sjukhuset hörde honom säga något. När Gary Wakshul skulle kallas till rättegången visade det sig att han var på semester. Ett förslag från försvaret att man skulle ta reda på var han befann sig eller ta en paus i rättegången så man kunde ta honom till rätten avslogs av domare Sabo. Juryn informerades aldrig om Gary Wakshuls skriftliga rapport om att Mumia inte hade sagt något efter mordet på Daniel Faulker. Under rättegången sa även sjukhusvakten Priscilla Durham att hon hade skrivit en lapp och skrivt under att hon hörde Mumia erkänna mordet. Åklagaren skickade då en man till sjukhuset för att hämta lappen. Han återvände med en osignerad lapp som Priscilla Durham sa att hon aldrig hade sett tidigare. Trots att det inte var originaldokumentet och vittnet inte hade sett lappen tidigare så godkände Domare Sabo som bevis.(Amnesty International, 2000, 25-26)

Under rättegången vittnade tre människor om att de hade sett Mumia sprungit fram till Daniel Faulkner och skjutit honom i ryggen och sen i huvudet. Åklagaren och polisen har sagt att de människor som vittnade under rättegången var trovärdiga och inte påverkade av någon. En jämförelse av vad vittnena sa till polisen direkt efter mordet och vad de sa under rättegången visar att de har ändrat sin berättelse om vad de såg så att den stämde mer överens med åklagarens bild av händelserna. Ett av vittnena var Cynthia White, en prostituerad som jobbade under natten. Under rättegången vittnade hon om att hon hade sett Mumia springa fram till Daniel Faulkner och skjuta honom i ryggen och därefter i huvudet. Före rättegången hade hon lämnat fyra skriftliga och en band inspelad redogörelse för vad hon hade sett till polisen. I en redogörelse uppskattade hon att den man som sköt Daniel Faulkner var kortare än 1.73 meter. Mumia är 1,80 meter lång. Det finns bevis som visar att Cynthia White fick olika förmåner från åklagaren och polisen. Några dagar efter mordet på Daniel Faulkner blev hon gripen två gånger för prositution. (Amnesty International, 2000, s 26-27)

Enligt Mumias nuvarande advokater har hon aldrig blivit åtalad för de arresteringarna. Ett annat vittne, Veronica Jones som också jobbade som prostituerad vittnade för försvaret. Hon hävdade att polisen hade sagt till henne och Cynthia White att de kunde jobba som prostituerade om de vittnade att de såg Mumia mörda Daniel Faulkner. Domare Sabo hade dock valt att ta bort juryn från rättegångssalen när hon vittnade. Han sa också att Veronica Jones vittnesmål var inte godtagbara bevis. (Amnesty International, 2000, 28-31)

Robert Chobert var också ett vittne som under rättegången sa att Mumia mördade Daniel Faulkner. I Choberts första skriftliga redogörelse till polisen stod det att mördaren sprang iväg. Chobert var taxichaufför och under mordnatten körde han med ett ogiltigt körkort. Polisen har aldrig ställt honom inför rätta för detta. (Amnesty International, s 34) Chobert hade också tidigare blivit dömd för att ha slängt in en bomb i en skola. Enligt rättegångsregler måste juryn få veta om någon tidigare blivit dömd för ett allvarligt brott så att de kan väga in den personens vittnesmål. Juryn fick inte veta något om detta eller hans ogilltiga körkort. (Lindorff, 2003, s119)

Ett vittne som vittnade för försvaret var Dessie Hightower, en ung svart man som studerade på college. Trots att han inte såg mordet själv var han ändå det mest trovärdiga vittnet. Han hade tidigare inget kriminellt register och därför ingen anledning till att vittna falskt. Han berättade att han hade varit tillsammans med en kompis den natten och att de skulle gå till en bar. De gick förbi Daniel Faulkner när han gick ut ur sin bil för att prata med William Cook men då inte såg något ovanligt. Det var då de hörde skottlossningen. De gick tillbaks till brottsplatsen och såg en man springa därifrån. Dessie Hightower såg inte Cynthia White på brottsplatsen men Mumias advokat glömde att fråga honom om det därför juryn fick aldrig veta något. I en intervju några år senare sa Dessie Hightower att polisen var aldrig intresserade i någon annan misstänkt för mordet på Daniel Faulkner än Mumia Abu-Jamal. De frågade honom aldrig om mannen som sprang iväg. (Lindorff, 2003, s 145-146)

I ett rättegångsfall där domen kan resultera i dödstraff är majoriteten av domstolarna i USA tvungna att ha en särskild prövning där försvaret och åklagaren presenterar bevis och vittnesmål som argumenterar för eller emot en dödstraffsdom. I Mumias fall varade denna prövning under två timmar. Mumias advokat kallade inga karaktärsvittnen eller diskuterade en strategi med Mumias mamma och syster, som båda var villiga att vittna för Mumia. Under prövningen läste åklagaren upp Mumias politiska åsikter och uttalanden som han hade gjort när han var tonåring. Åklagaren hävdade att Mumias politiska åsikter och citat visade att han hade haft en önskan om att döda en polisman sen långt tillbaks. Efter tre timmars förhandlingar kom juryn fram till att Mumia var skylig till mordet på Daniel Faulkner och dömde honom till döden. (Amnesty International, 2000, s 39-42)

Överklaganden

1989 överklagades Mumias dom för första gången till delstaten Pennsylvanias högsta domstol. Domstolen avslog den med motiveringen att inga allvarliga fel begicks i Mumias rättegång. En svart domare som tidigare uttryckt sig negativt till Mumias rättegång avstod från att rösta. Det här var en domstol som hade starka band till polisen i Philadelphia. (Lindorff, 2003, s 177)

1992 fick Mumia en ny advokat, Leonard Weinglass. Han hade tidigare haft hand om några kända fall och snabbt blivit känd inom advokatvärlden. I Mumias försvar ingick nu också två expert på dödsstrafffall, Daniel Williams och Steven Hawkins. (Lindorff, 2003, s 179)

Under den här tiden började Mumia skriva en massa texter som handlade om allt från kommentarer till världsnyheter till behandlingen av fångar i USA. Då Mumia blev allt mer känd växte önskan bland hans motståndare om att få honom avrättad. (Lindorff, 2003, s 180-181

Den nye republikanske guvernören i Pennsylvania, Tom Ridge, hade vunnit valet 1990 med löfte om att få Mumia avrättad. 1995 lämnade Weinglass in en begäran om att målet skulle ta upp i en Post-Conviction Relief Act hearing. Detta innebär att en statlig domstols domare går i en prövning igenom fakta från den första rättegången. Nya bevis och vittnesmål kan också introduceras i syfte att ansöka om målet ska tas upp i högsta domstolen. Domaren i den prövningen brukar oftast vara den domare som dömde första rättegången. Trots att domare Sabo hade gått i pension så blev det han som ledde de här förhandlingarna. Weinglass mål med förhandlingarna var att lyfta fram fel i den första rättegången. Detta inkluderade borttagningen av möjliga svarta jurymedlemmar och undanhållanden av bevis. För att göra detta var Weinglass tvungen att kalla in vittnen och få svar och dokument från polisen. Sabo avslog försvarets alla önskemål. För honom var snabbhet viktigast och han ville inte lyssna på nya bevis. (Lindorff, s 181-182)

Några månader efter förhandlingarna upptäckte Mumias advokater att staten hade läst deras email till sin klient. Mailen avslöjade bland annat att Mumias adovokater tänkte lämna in ett överklagande den 5 juni 1995. Informationen skickades vidare till Tom Ridge som gav tillstånd till avrättning av Mumia Abu-Jamal 11 veckor senare. Sabo tog bort tillståndet för avrättningen tio dagar innan den skulle äga rum. (Lindorff, 2003, s 183-184)

2001 sparkade Mumia hela sitt försvar, inklusive Leonard Weinglass och ersatte dem med två relativt oerfarna advokater. Anledningen till att Mumia sparkade sina advokater var att han kände att de hade svikit honom. Det första Mumias nya advokater gjorde var att släppa två skriftliga försäkran från Mumia och hans bror William Cook om vad som hände natten då Daniel Faulkner mördades. De släppte även en skriftlig försäkran från en man som hette Arnold Beverly. Han är yrkeskriminell och påstod att han fick betalt för att mörda Daniel Faulkner. (Lindorff, 2003, s 257-259)

Mumia berättade i sin skrifftliga försäkran följande: "I did not shoot Police Officer Daniel Faulkner. I had nothing to do with the killing of officer Faulkner. I am innocent" (Lindorff, 2003, s 275). Anledningen till att han inte hade sagt sin version om vad som hade hänt tidigare var att han vid rättgången hade blivit nekad alla sina rättigheter. (Lindorff, 2003, s 275)

1999 lämnade Mumias dåvarande advokat Leonard Weinglass in en skriftlig överklagan, Habeas Corpus till den federala domstolen. Den försvarande kan i en Habeas Corpus ta upp saker som hänt utanför rättegången. Vanligtvis brukar överklagan bestå av till exempel klagan av ineffektivt försvar vid den första rättegången. (Lindorff, 2003, s 193)

2001 avslog den federala domaren William Yohn försvarets alla yrkanden, som de hade lämnat in två år tidigare, utom på en punkt. Han kom fram till att de instruktioner som Albert Sabo hade gett till juryn när de skulle bestämma straff under rättegången kunde ha varit vilseledande. Detta ledde till att Mumias dödsdom upphävdes och fallet väntar än idag på ett avgörande. (Lindorff, 2003, s 282)

Källor

  • Dave Lindorff, Killing Time, 2003
  • Amnesty International, The case of Mumia Abu-Jamal, 2000

Externa länkar

  1. Dan Flynn som anser att Mumia är skyldig (på engelska)
  2. Mumia Abu-Jamal (artikel av Ingemar Johansson)
  3. Mumia Abu-Jamals Freedom Journal (en kampanj för att fria Mumia)
  4. Mumia Abu-Jamals Samhällskommentarer


Personliga verktyg