Mjöldryga
Från Rilpedia
Mjöldryga (lat. Secale cornutum) kallas ett vilstadium av sporsäcksvamparna Claviceps purpurea, svartvioletta fjäll. som fått sitt svenska namn av att de under fuktiga somrar förekommer på säd, särskilt råg, och därmed "drygar ut" mjölet. De innehåller flera starkt giftiga alkaloider, bland annat ergotamin och histamin. Det finns omkring 50 andra svampar i familjen Claviceps som lever på andra växter.
Dialektalt i Halland har mjöldryga kallats bockahorn och i Skåne bröddröjare och brödröjare. [1]
Historia
Ända sedan antiken har man känt till att mjöldryga i bröd kunde förorsaka svåra epidemiliknande förgiftningar (mjöldrygeförgiftning, ergotism, dragsjuka, antoniuseld).
Bruket av mjöldryga (som den är) i folkmedicinen har praktiskt taget upphört på grund av att det kan ge livshotande förgiftningar, med kramper och mentala störningar som följd. I större doser kan det leda till döden. Då alkaloiderna i mjöldryga verkar kärlsammandragande och därmed cirkulationshämmande kan man drabbas av kallbrand och därmed förlust av kroppsdelar. De mentala störningarna uppstår då blodflödet till hjärnan minskas. Man har sedan 1500-talet använt mjöldryga för att framkalla aborter och för att stoppa blödningar efter förlossningar. Alkaloiden ergotamin används fortfarande inom förlossningsvården samt i vissa andra moderna mediciner, bland annat i medel mot migrän.
Sjukdomsförloppet vid mjöldrygeförgiftning beskrevs vetenskapligt först på 1800-talet, men kopplingen mellan mjöldryga och epidemier hos människor och djur var känd flera hundra år innan dess. Förgiftning till följd att man ätit rågbröd gjort på mjöldrygeinfekterad säd var vanligt under medeltiden. Munkar av Antonitorden specialiserade sig på att behandla offer för mjöldryga med salvor innehållande lugnande cirkulationsstimulerande växter och blev också skickliga på att amputera kroppsdelar. Hela byar har under historiens gång drabbats av mjöldrygeförgiftning efter att byns bageri använt infekterat mjöl.
1951 uppstod en beryktad mjöldrygeepidemi i det franska samhället Pont-Saint-Esprit då man registrerade 250 fall av förgiftning. Den sista svenska epidemin inträffade på 1800-talet.
Det var under studier av mjöldrygorna och en av dess organiska syror, lysergsyra, som det syntetiska LSD upptäcktes år 1938.
Växtcykel
Claviceps purpurea har sporer som är trådlika och 0,1 mm stora. Dessa fastnar på värdväxtens blommor där de gror och infekterar blommans fruktämne. En klibbig vätska bildas som lockar till sig flugor vilket gör att svampen snabbt kan sprida sig till andra blommor. På sensommaren ombildas angripna fruktämnen till 0,5…2 cm långa svarta och cylindriska så kallade sklerotier. Det är dessa man kallar för mjöldryga. Om sklerotierna får övervintra växer ett skaftat, 1…3 cm långt så kallat stroma med rödaktig topp ut från sklerotiet. Ofta kommer flera stroman ut från samma sklerotium. Det är i denna svampens sporer bildas.
Externa länkar
