Mikaelikyrkan, Arvika
Från Rilpedia
Innehåll |
Kyrkobyggnaden
Församlingskyrka för Arvika västra församling, Karlstads stift, Jösse kontrakt, Värmlands län. Kyrkan ligger vid Kyrkviken, en vik av Glafsfjorden.
Den äldsta partierna i den nuvarande stenkyrkan i Arvika härrör från 1600-talets mitt, men föregicks av en medeltida träkyrka som var helgad åt S:t Mikael. Muntlig tradition gör gällande att träkyrkan först stått på gården Dotteviks mark, men sedan flyttats till den nuvarande kyrkplatsen.
Den befintliga stenkyrkan består av rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, vidbyggd sakristia i norr samt västtorn. Ingång i väster samt mitt på långhusets nordsida (den forna sydportalen fungerar nu som dopnisch). Kyrkan påbörjades 1647, men var ännu inte på 1680-talet helt färdigställd. Dess nuvarande planform härrör från en radikal ombyggnad under 1780- talet, delvis efter C. F. Adelcrantz ritningar, då korpartiet fick tresidig avslutning samt västtorn och sakristia tillbyggdes.
Kyrkans exteriör har därefter förändrats i marginell omfattning och framstår som ett typiskt exempel på kyrkobyggandet under den gustavianska perioden. Kyrkans murar är vitputsade såväl utvändigt som invändigt och genombryts av stickbågiga fönsteröppningar. Kyrkorummet täcks av ett brädvalv med markerad taklist. Vid den genomgripande restaureringen 1947 i samband med kyrkans 300-årsjubileum avlägsnades en senare övermålning i vitt och guld av altaruppsats och predikstol och den ursprungliga polykromin togs fram, båda arbeten från 1700-talets mitt av den i Värmland flitigt anlitade bildhuggaren Isak Schullström.
Inventarier
Altaruppsatsen är gjord av Isak Schullström 1765, nuvarande bänkinredning sattes dit 1947. Dopfunten är skapad av Bror Sahlström och Ola Eriksson 1904. Kororgeln är från 1977 och predikstolen av Isak Schullström är från 1739.
På kyrkans nordsida sitter en staty Ödmjukhet av Christian Eriksson. Konstnären är begravd alldeles framför statyn.
Övriga byggnader
Gravkapellet på kyrkogården byggdes år 1923, till kyrkan hör också ett sockenmagasin och en sockenstuga. Kyrkogården inhägnas av en kallmur.
Litteratur
Kyrkans beskrivs i SvK (Volym & År) 199-1985, Louise Tham, Mikaelikyrkan, Arvika västra kyrka, 1977. (Artikeln bygger Riksantikvarieämbetets kyrkobeskrivning, skriven av Markus Dahlberg)
|
|||||||
