Michael Haneke
Från Rilpedia
Michael Haneke, österrikisk regissör född den 23 mars 1942 i München, Tyskland. Han flyttade tidigt från Tyskland till Österrike där han växte upp i Wiener Neustadt[1]. Han är son till regissören Fritz Haneke och skådespelerskan Beatrix von Degenschild.
Innan han påbörjade sina studier i filosofi, psykologi och drama vid universitetet i Wien försökte han att göra karriär dels som pianist och dels att följa sin moders fotspår genom att bli skådespelare, detta dock utan någon framgång.
Efter sin studietid i Wien jobbade han bland annat som filmkritiker och som scenograf. Han jobbade även som teaterregissör och med redigering för en tv-kanal innan han tog steget över till att regissera sina första filmer för TV. Han slog igenom 1973 med sin debut After Livingpool och detta var början på en rad filmer avsedda för just TV, och detta kom att bli hans väg in i Västtysklands tv-värld[2]. Hans TV-producerade filmer bestod under denna första tid som regissör främst av adaptioner av litterära verk men han skrev även egna manus mellan åren 1974 och 1986.[3] Han fortsatte att jobba med TV fram tills det att han regidebuterade 1989 med Den sjunde kontinenten.[4]
Det är den första delen i en trilogi som fortsätter med filmerna Bennys Video och 71 fragment. Däremellan gjorde han ytterligare en TV-film 1991, Nachruf für einen Mörder. Temat i hans första tre filmer, de som utgör hans trilogi, är det Haneke kallar den mentala istiden i dagens Österrike. Idag är han, förutom filmskapare, även verksam som teaterregissör och professor vid filmakademin i Wien
Michael Haneke ses av många som en av Europas mest framstående och nyskapande regissörer och har mottagit flera priser genom årens lopp. Han uppmärksammades fort och fick uppmärksamhet redan med sin regidebut Den sjunde kontinenten. Den vann två priser 1989, bland annat i kategorin "bästa användande av musik" vid filmfestivalen Flanders International Film Festival i Ghent, Belgien[5].
Priser
2001 fick hans film Pianisten, en filmatisering av Elfriede Jelineks roman Pianolärarinnan, pris för bästa film vid filmfestivalen i Cannes. Även filmens huvudrollsinnehavare Isabelle Huppert prisades i Cannes. 2005 vann Dolt Hot flertalet priser, och Michal Haneke tilldelades pris för bland annat bästa regissör i både Cannes, European Film Awards och Chlotrudis Awards. Dolt Hot vann även hela 21 priser vid filmfestivaler runt om i världen. Bland annat vann han 4 priser för "Bästa utländska film" vid Chicago Film Critics Association Awards (CFCA), Film Critics Circle of Australia Awards (FCCA), Los Angeles Film Critics Association Awards (LAFCA) och San Francisco Film Critics Circle (SFFCC).[6] 2009 tilldelades Haneke Guldpalmen för filmen Das weiße Band.[7]
Filmografi
- Funny games US version (2007)
- Dolt hot (2005)
- Vargens tid (2003)
- Pianisten (2001)
- Kod okänd (2000)
- Funny Games (1997)
- Slottet (1997)
- 71 fragment (1994)
- Rebellion, Die (1993) (TV)
- Bennys video (1992)
- Nachruf für einen Mörder (1991) (TV)
- Den sjunde kontinenten (1989)
- Fraulein (1986) (TV)
- Wer war Edgar Allan? (1984) (TV)
- Variation (1983) (TV)
- Lemminge, Teil 1 Arkadien (1979) (TV)
- Lemminge, Teil 2 Verletzungen (1979) (TV)
- Drei Wege zum See (1976)
- Sperrmüll (1976) (TV)
- After Liverpool (1974) (TV)
