Från Rilpedia

Matcha (kanji: 抹茶, "gnuggat te"), är ett japanskt grönt te i pulverform som framförallt används i den japanska teceremonin men också för smak- och färgsättning av exempelvis glass och bakverk. För att drickas blandas det med nästan kokande hett vatten till önskad styrka och tjocklek.

Konsten att mala torkade teblad till pulver som sedan blandades i hett vatten kom till i Kina, antagligen under Songdynastin, varifrån den på 1191 fördes till Japan av zenmunken Myoan Eisai, som också förde med sig Rinzaiskolan från Kina. I sitt födelseland föll pulverte ur bruk under Yuandynastin, men i Japan kom det att bevara sin status tack vare den upphöjda roll teceremonin, chanoyu, fick, speciellt som utformad av temästaren Sen no Rikyu, som förklarade matcha vara det enda lämpliga teet för ceremonin.

Den främsta matchan kommer från Nishio i Aichi, Honshu, och kallas Nishiocha.

Grönt te oxideras inte som det svarta gör, utan i stället torkas direkt efter plockning. Detta leder till att man nyttjar alla hälsosamma substanser som finns i tebusken Camellia sinensis.