Från Rilpedia

Massage [-sasch], fr. (av gr. ma'sséin eller arab. mass, "trycka, gnida, knåda"), ett i senare tider i Frankrike uppkommet uttryck för den allmänna eller lokala behandling medelst gnidning, knådning, kramning och bultning av muskler. Metoden har fortlevt sedan äldsta tid, i synnerhet bland Orientens folk, hos vilka den ännu utgör en väsentlig del av deras badkultur med exempelvis turkiska hamam. Ofta kan massage bota eller lindra åtskilliga mer eller mindre lokala sjukdomstillstånd och skador.

I Indien kallas detta behandlingssätt chamboning, varav engelskans shampooing. I Sverige har ordet "massage" först sedan början av 1870-talet blivit mera allmänt känt, sedan den berömde läkaren i Amsterdam J. Mezger genom en rationell och energisk användning av massage som behandlingsmetod för många olika åkommor gett metoden ett allmänt erkännande inom läkekonsten.

Massagens många handgrepp har sedan gammalt ingått i den svenska sjukgymnastiken, där de av Per Henrik Ling och hans lärjungar (Branting, Georgii, De Ron) blivit på ett systematiskt sätt ordnade och använda, även om de här inte spelat den självständiga roll och fått den strängt begränsade tillämpning som den moderna lokala massagen. Den moderna lokala massagen används uteslutande på de sjuka kroppsdelarna och vävnaderna.

I den grekiska medicinen och dietetiken och även senare hos romarna intog denna massage, benämnd tripsis eller ana'tripsis, en framstående plats och syns varit utvecklad till hög grad av fulländning och mångsidig användning, ofta utövad av personer med medicinsk skolning (iatraléi'ptai). Hos de grekiska skriftställarna finns ganska omständliga föreskrifter för bruket av gnidningar och knådningar av olika slag och styrka, liksom deras verkan tolkas på ett överraskande klart sätt. Nära sammanhängande med den antika gymnastiken, till vars regelmässiga kroppsövningar den alltid utgjorde inledningen och avslutningen, betraktades dock massagen som en konst för sig, avsedd för behandling av vissa svaghets- och sjukdomstillstånd, såväl akuta som kroniska.

Sedan de gamles gymnastik, efter den antika bildningens förfall, nästan alldeles försvunnit, bibehöll sig dock badet med sin massage inom det bysantinska väldet, från vilket det sedan upptogs och vårdades i nästan oförändrat skick av araberna och deras flitiga lärda, vilka med synnerlig kärlek bibehållit och utbrett dess bruk. De grekiska och arabiska mästarnas orubbade auktoritet uppehöll också i medeltidens läkekonst förtroendet för frottering och gnidning, och badmassagen, såväl vid de italienska medeltidsbaden som vid våra nordiska gyttjebad, bör utan tvekan haft sitt ursprung i samma klassiska källa.

Efter den sexuella frigörelsens epok på 1960-talet och 1970-talet har ordet massage i olika kombinationer förekommit såsom en eufemism för tjänster utförda av prostituerade.

Massagemetoder

• Bindvävsmassage
• Energimassage
• Fibromassage
• Klassisk massage
• Presselmassage
• Spädbarnsmassage
• Revolving
• Thailändsk massage

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).