Blindtarm
Från Rilpedia
Blindtarmen, caecum (eg. intestinum caecum)[1], är en cirka 10 cm lång del av tarmkanalen hos människor och andra djur. Blindtarmen består av den ficka eller påse som tunntarmen mynnar ut i när den övergår i tjocktarmen.
Blindtarmen är hos människan ett rudimentärt organ, det vill säga ett organ som har förlorat sin tidigare huvudfunktion. Hos många djur, bland annat hästar, fyller blindtarmen däremot en praktisk funktion som ett utrymme där bakterier och andra mikroorganismer kan bearbeta födan med processer som djuret annars inte har tillgång till. Blindtarmen lever på cellnedbrytande bakterier.
Hos människor har blindtarmen ett bihang, det så kallade maskformiga bihanget, lat. appendix vermiformis. Bihanget kan bli inflammerat, ett tillstånd som på svenska något oegentligt kallas för blindtarmsinflammation, appendicit på medicinsk latin. I bihanget finns lymfvävnad där bland annat B-lymfocyter utvecklas och producerar antikroppar. B-lymfocyter utvecklas däremot huvudsakligen i andra delar av kroppen, vilket innebär att bihanget inte har någon avgörande betydelse för det lymfatiska systemet. Detta resulterar i att den, i normala fall, tas bort när inflammation uppstår.
Denna artikel om matspjälkning (gastroenterologi) är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
