Mariannelund
Från Rilpedia
| Mariannelund Siffrorna avser orten |
||||
|---|---|---|---|---|
|
||||
| Läge | ||||
| Landskap | Småland | |||
| Län | Jönköpings län | |||
| Kommun | Eksjö kommun | |||
| Folkmängd(2005) | 1 554 invånare | |||
| Area(2005) | 220 hektar | |||
| Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 28 maj 2008) | ||||
Mariannelund är en tätort i Hässleby socken i Eksjö kommun i Jönköpings län i Småland.
Mariannelund ligger på småländska höglandet, en del av sydsvenska höglandet, 39 km öster om Eksjö och genomkorsas av järnvägen Nässjö-Oskarshamn och riksväg 33. Bruzaån rinner genom Mariannelund. Näringslivet domineras av trä- och byggindusri, till exempel Söderhamn Eriksson AB (sågverksmaskiner) och LEIAB Industri AB (fönstertillverkning).
Mariannelund var tillsammans med grannsocknen Kråkshult en egen köping tills den 1971 uppgick i Eksjö kommun.
I Mariannelund finns Furulundsskolan som är en f-9-skola. Det finns också en folkhögskola på orten som drivs av Pingströrelsen.
Mariannelund är antagligen mest känt via Astrid Lindgren och hennes böcker om Emil i Lönneberga; det är i Mariannelund som doktorn, som folket i Katthult ibland måste besöka, bor. Filmerna om Emil i Lönneberga spelades in i Mariannelund med omnejd i början av 1970-talet.
Naturen kring Mariannelund är kuperad och skogrik. Inlandsisen har skapat flera märkliga och storslagna naturfenomen, bland annat Runkesten, ett stort klippblock som står på sin spets och troligtvis är världens största sten som går att rubba för hand.
Innehåll |
Historia
Namnet Mariannelund (ursprungligen Marianalund) skapades av generallöjtnant Gustaf Adolf von Siegroth när han 1755 köpte gården Strömstorp och uppkallade gården efter sin fru Mariana Makleer. Han anlade även en allé från sitt herresäte, där han uppförde två flygelbyggnader, till landsvägen. Innan huvudbyggnaden till hans herresäte hade lämnat ritbordet befordrades han dock och flyttade från orten. Under det närmaste seklet innehades Marianalund av flera olika släkter innan brukspatronen F.W. Sjögreen 1860 köpte Marianelund, som det då kallades. Under hans tid byggdes en tändsticksfabrik vilken kom att bli betydelsefull för samhället. Stavningen med två n tillkom först 1913.
På Marianalund föddes väg- och vattenbyggaren Axel Erik von Sydow (1791-1857), från 1841 överdirektör för "Kongliga styrelsen för allmänna wäg- och wattenbyggnader".
Mariannelund växte fram i början av 1900-talet främst som en industriort. Länge var pappersbruket dominerande men efter att bruket lades ner i slutet av 1970-talet har Mariannelund mer och mer blivit en turistort [2]. Särskilt många tyskar, holländare och danskar semestrar i området och flera väljer senare att bosätta sig kring Mariannelund.
Liv och kolifejs/Hemvändarhelgen
Varje sommar ordnar Mariannelunds samhällsförening med Mariannelunds amatörteatersällskap två dagar fyllda med olika aktiviteter, man kan till exempel se Emil från Lönneberga gå på gatorna i Mariannelund eller uppleva hur det var att arbeta i ett gjuteri i slutet av 1800-talet. Vart fjärde år ordnar de två föreningarna en hemvändarhelg för alla som har lämnat trakten. Under dessa dagar ordnas även ett vattenlopp med små leksaksbåtar eller bollar som får åka på ån som rinner genom samhället.
Referenser
- ↑ Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005
- ↑ http://www.mariannelundguide.com
Källor
- Petterson, Bengt: Mariannelund-från stationssamhälle till köping
|
||||||||||
