Från Rilpedia

Marcelo Caetano, född 17 augusti 1906 i Lissabon, död 26 oktober 1980 i Rio de Janeiro, portugisisk akademiker och statsman. Han styrde landet som premiärminister från 1968 till sitt fall i Nejlikerevolutionen 1974.

Han studerade juridik vid universitetet i Lissabon och var under studenttiden aktiv i katolska högerextrema rörelser. Som lärling till Antonio Salazar, då professor i nationalekonomi kom han att utöva inflytande vid utformandet av landets nya, korporativa konstitution. 1940 blev han ledare för Moncidade Portuguesa, regimens ungdomsorganisation, och inträdde 1944 i regeringen som kolonialminister. Från 1947 fungerade han som ordförande i União Nacionals centralkommitté och var 1949-1955 talman i Korporativa kammaren, Portugals överhus. Sedan Salazar insjuknat 1968 utsågs Caetano till ny regeringschef. Som premiärminister utlovade han att bryta landets isolering och öppna upp regimen genom liberala reformer, men i den utan jämförelse mest väsentliga frågan, om koloniernas frigörelse, vägrade han hårdnackat till eftergifter. Som ett led i protesterna mot krigföringen i Afrika och regimens diktatoriska ställning störtades Caetano i en armékupp 1974. Han gick i landsflykt i Brasilien, där han avled.

Företrädare: Antonio Salazar	Portugals premiärminister 1968-1974	Efterträdare: António de Spínola
Företrädare: Victor Hugo Duartes de Lemos	Rektor för Lissabons universitet 1959-1962	Efterträdare: Paulo da Cunha