Märta Eriksdotter Leijonhuvud
Från Rilpedia
Märta Leijonhufvud, kallad "kung Märta"., född 24 december 1520 i Ödeby Lillkyrka, Ekeberg, Närke, död 15 januari 1584 i Stegeholm, dotter till Erik Abrahamsson Leijonhuvud av släkten Leijonhufvud och Ebba Eriksdotter (Vasa). Hon var syster till Gustav Vasas andra fru Margareta Leijonhufvud. Hon var gift med Svante Sture d.y. (1517 - 1567).
Innehåll |
Systrarna Margareta och Märta
Under tonåren uppvaktades Margareta Leijonhufvud av Svante Sture, och var tilltänkt att bidraga till sturarnas fortplantning. Men Gustav Vasa hade fått ögonen på henne, och trolovningen med Svante Sture bröts. Hos Grimberg kan man läsa att Svante Sture, när han fått reda på att han lämnats utanför, ”kastat sig för hennes fötter”. Kungen dyker upp: ”Vad betyder detta?”. Vavid Margareta Leijonhufvud svarar: ”Han begär min syster Märta till äkta.”. Det kungliga bröllopet ordandes snabbt – den 1 oktober 1536 stod bröllopet på Uppsala slott, exakt ett år efter att drottning Katarina (av Sachsen-Lauenburg) vigts, till den eviga vilan.
På Stegeborg
Svante Sture kompenserades: han upphöjdes till riksråd, blev innehavare av Stegeborg och giftes ihop med Margaretas syster Märta. Produktionen av ättlingar satte genast igång; det blev med åren minst femton födslar, åtmnstone tio av barnen nådde vuxen ålder.
1542 utbröt Dackeupproret, Stegeborg belägrades, men fästningen slöt sig som en mussla, och rebellerna lyckades inte ta sig in. Dacke begärde dagtingan och erbjöd Svante Sture att bli kung i smålänningarnas nya Sverige. Anbudet var desperat och misslyckades helt. Resningen slogs ner med hjälp av tyska legoknektar och Dacke och hans män ”skötos ihjäl så som kråkor”.
Svante Sture blev 1543 riksmarsk och hövitsman och ledde 1556 framgångsrikt trupperna i Finland under ett vinterkrig mot Ryssland. Fred slöts året därpå i Novgorod utan landbyten. Gustav Vasa dog och efterträddes av Erik, som 1561 upphöjde Svante Sture till en av Sveriges tre första grevar i samband med den ståtliga kröningen. Året därefter blev han generalguvernör över Livland och Reval.
Kung Märta
Eftersom Märtas make ofta befann sig på annan plats på kungliga och krigiska uppdrag fick hon ta stort ansvar för godsets skötsel. ”Kung Märta” blev av den anledningen ett vedertaget namn på henne.
Maken och sönerna avrättas
Erik XIV hade dessvärre nåtts av rykten att sturarna tänkte återerövra makten över Sverige. Åren som följde ökade kungens misstro mot sturesläkten, som med hastighet blev allt större. Vasarna hade ju egentligen olagligt kommit till makten och hade näppeligen samma status som sture-dynastin. Trots det fick Svante Sture föra befäl i början av svensk-danska kriget (nordiska sjuårskriget). Under tiden som kriget pågick drogs hans son Nils inför Höga nämnden för högförräderi på lösa grunder. Hans friades, men högadeln började allt tydligare visa sitt missnöje. Erik XIV kände sig trängd, lät fängsla såväl Svante Sture som två av dennes söner: Nils och Erik. Fortsättningen är känd som ”Sturemorden”. Märta skickade en böneskrift till Karin Månsdotter för att be om nåd för Svante och sönerna: Karin skickade då efter Märta och försäkrade henne att de inte skulle bli skadade. Erik visade då tvekan över att beordra morden. Kort därpå gjorde han ändå det. Kungen gick bärsärkargång och såg till alla tre höggs ihjäl i sina fängelsehålor på Trefaldighetsaftonen 1567. Änkan Märta, vars far hade dekapiterats vid Stockholms blodbad, hade nu på samma brutala vis mist såväl sin make som två söner.
Blodsklippingarna
Efter morden utbröt hos Erik en allvarlig psykos. Han tycks ha ångrat vad som skett. Högtidligt begrovs de mördade sturarna, och kronan betalade änkan (Märta) med silvertackor i mannabot. Kanske var det så att många inom högadeln därmed blivit av med svåra konkurrenter, för så fort Erik tillfrisknade från sin sinnliga förvirring anslöt sig flera till honom. Han blev mäktig igen och krävde tillbaka sina silvertackor. Emellertid var hans bana ändad. Många inom stormannaklassen förstod vad som var i görningen och anslöt sig till oppositionen. Märta Eriksdotter bekostade en stor del av hertigbrödernas statskupp. Kung Erik hade successivt minskat på ädelmetallerna i mynten, vilket hade lett till inflation. Av silvertackorna prägldes nu lödiga mynt med Johan och Karls initialer, blodsklippingar har de kallats, eller Vadstenaklippingar, eftersom de tillverkades i Vadstena.
Familj
Barn med Svante Sture:
- Sigrid Svantesdotter Sture (1538-1613), gift med Ture Pedersson Bielke.(1507-1577)
- Magdalena Svantesdotter Sture (1539-1610), gift med Erik Gustavsson Stenbock (1538-1602).
- Anna Svantesdotter Sture (1541-1595), gift med Hogenskild Bielke (1538-1605).
- Sten Sture (1542-1542)
- Nils Svantesson Sture (1543-1567) avrättad av Erik XIV, Sturemorden.
- Sten Svantesson Sture (1544-1565) dödskjuten under sjöslag.
- Erik Svantesson Sture (1546-1567), avrättad av Erik XIV, Sturemorden.
- Margareta Svantesdotter Sture (1547-1617), gift med Ture Nilsson Bielke (1548-1600).
- Gustaf Svantesson Sture (1548-1548).
- Brita Svantesdotter Sture (1550-1550)
- Mauritz Svantesson Sture (1552-1592), gift med Anna Clasdotter Horn.
- Karl Svantesson Sture (1555-1598), gift med Karin Joensdotter Blå falk.
- Iliana/Ileana Svantesdotter Sture (1556-1556).
- Iliana/Ileana Svantesdotter Sture (1557-1557).
- Christina Svantesdotter Sture (1559-1619), gift med Gustav Axelsson Banér (1547-1600).
Se även
Källor
- Lars-Olof Larsson: Arvet efter Gustav Vasa (2005)
