Lothar I
Från Rilpedia
Lothar I (född: 795, död 2 mars 855) karolingisk kung av Bayern 815-817, romersk kejsare 817-855. Äldste son till Ludvig den fromme och Irmingard. Bror till Ludvig den tyske och halvbror till Karl den skallige.
Lite är känt om Lothars barndom, som förmodligen utspelade sig vid Karl den stores, hans farfar, hov. 815 erhöll han den bayerska tronen.
När Ludvig delade imperiet mellan sina söner 817 kröntes Lothar till medkejsare i Aachen, vilket innebar en högre position än brödernas. 821 gifte han sig med Irmingard, dotter till Hugo, hertig av Tours. 823 övertog han styret av Italien och 5 april 823 kröntes han till kejsare av påven Paschalis I i Rom.
I november 824 utfärdade han en lag som gav kejsaren överhöghet över påven och utfärdade därefter förordningar för att förbättra det italienska styret.
När han återvände till sin fars hov lyckades Lothars styvmor Judit få med sig honom på hennes plan att säkra ett kungadöme åt sin son Karl den skallige, en plan som genomfördes 829. Lothar ändrade sig dock snart och ägnade det följande decenniet i ständig konflikt med sin far kring delning av imperiet. Han var omväxlande imperiets härskare och förvisad till Italien, i en stunden stred han i allians med sina bröder för att i nästa föra krig mot dem. Hans rike kom sålunda att variera i omfattning.
På sin dödsbädd 840 skickade Ludvig de kejserliga insignierna till Lothar som utan att ta hänsyn till delrikena gjorde anspråk på hela imperiet. Förhandlingarna mellan honom och hans bror Ludvig den tyske och hans halvbror Karl den skallige, vilka båda hade kraften att kunna motsätta sig Lothars anspråk, ledde till en allians mellan de yngre bröderna mot Lothar. Vid det avgörande slaget vid Fontenay 25 juni 841 blev Lothar trots sin tapperhet besegrad och tvingades fly till Aix. Efter att ha ställt upp nya trupper inledde han ett plundringståg men kunde inte stå emot sina bröders arméer. Han förde med sig de skatter han kunde komma över men tvingades överlämna sin huvudstad till sina bröder.
Ansträngningar att nå en fredsuppgörelse ledde till ett möte mellan bröderna på en ö i Saône i juni 842 och efter många fördröjningar underteckandes fördraget i Verdun i augusti 843. Genom det erhöll Lothar Italien, den kejserliga titeln och en landområde kring floderna Rhen och Rhône. Lothar överlämnade därpå Italien till sin äldste son Ludvig och höll sig till sitt nya kungadöme, ständigt involverad i gräl och försoning med sina bröder och i halvhjärtade ansträningar att försvara sitt rike mot nordmännens och saracenernas attacker.
855 blev Lothar allvarligt sjuk utan förhoppning om tillfrisknande och han överlämnade då tronen till sina söner för 23 september dra sig tillbaka till klostret i Prüm där han dog sex dagar senare. Hans grav återupptäcktes i Prüm 1860. Hans rike delades mellan han söner: den äldste Ludvig II erhöll Italien och den kejserliga titeln; Lothar II erhöll Lotharingia; och den yngste Rickard erhöll Burgund.
