Från Rilpedia

William Russell, sedan 1678 kallad lord Russell, född 29 september 1639, avrättad 21 juli 1683 i London, son av William Russell, 5:e earl av Bedford, var en engelsk politiker. Han blev efter restaurationen 1660 underhusmedlem för släktvalkretsen Tavistock och tog från 1673 ivrig del i "lantpartiets" opposition mot Karl II:s och den s.k. "cabalens" fransk-katolska politik.

Hans opposition mot kungens ledande minister, Danby, blev 1678 så häftig, att han genom sin hustrus morbroder markisen av Ruvigny trädde i hemliga förhandlingar med franska hovet och, fastän själv obesmittad av mutor, översåg med Ruvignys penningutdelningar bland parlamentets medlemmar. Ryktena om en vittutgrenad katolsk sammansvärjning (the popish plot) förmådde Russell att arbeta för Karl II:s broder Jakobs utestängande från tronföljden till förmån för kungens naturlige son, Monmouth.

Danby lyckades han störta, och Karl måste (april 1679) motta honom i rådet, men han utträdde därur redan januari 1680 för att friare kunna verka för en protestantisk tronföljd. Såväl 1680 som 1681 förordade han ivrigt i underhuset billen om Jakobs uteslutande från tronföljden, men återgick efter parlamentsupplösningen 1681 till privatlivet. Hans närvaro 1683 vid några överläggningar om möjligheten av uppror är bevisad, men däremot hade han ingen kännedom om en samtidigt i andra kretsar bildad sammansvärjning mot konungens liv (the Rye house plot). Misstänkt för delaktighet i denna insattes han i Towern (26 juni), ställdes inför rätta och fälldes bl.a. på lord Howards falska vittnesmål om, att han skulle ha påyrkat avtal om uppror med earlen av Argyll i Skottland. Han dömdes till döden och avrättades, sedan han avböjt att köpa sitt liv genom en förklaring om den absoluta olagligheten av motstånd mot kungamakten. Domen förklarades efter Vilhelms och Marias tronbestigning (1688) genom en parlamentsakt olaglig.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).