Like a Rolling Stone

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

"Like a Rolling Stone"
Singel av Bob Dylan
Släpptes	1965
Genre	Rock
Längd	6:09
Skivbolag	Columbia Records
Låtskrivare	Bob Dylan
Producent	Tom Wilson
Bob Dylan singlar
"Maggie's Farm" (1965)	"Like a Rolling Stone" (1965)	"Positively 4th Street" (1965)

Like a Rolling Stone är en av Bob Dylans mest kända låtar och också en av de som har haft störst kommersiell framgång, trots dess längd på 6 minuter, ungefär dubbelt så lång som samtida radiospelade hitlåtar. Den amerikanska tidskriften Rolling Stone placerade "Like a Rolling Stone" som #1 på sin lista över "The 500 Greatest Songs of All Time".

Inspelning

Låten spelades in den 15-16 juni 1965 och var en av Dylans första elförstärkta hits. Han anlitade Mike Bloomfield som gitarrist och Al Kooper kom att spela orgel på spåret - trots att han anlitats som gitarrist av producenten Tom Wilson men fick övergå till orgeln på Dylans inrådan.

Om låten

"Like a Rolling Stone" utgavs som singel den 20 juli 1965, med låten "Gates of Eden" som B-sida. Like a Rolling Stone var även öppningsspåret på Dylans sjätte studioalbum, Highway 61 Revisited, utgivet den 30 augusti 1965.

Singeln blev en omedelbar succé och nådde Billboardlistans andraplats (förstaplatsen var upptagen av The Beatles singel Help!) och var med sina sex minuter den längsta rocksingeln dittills. Låten togs dock inte emot med öppna armar på alla håll; den var en av Dylans första hits med elförstärkta instrument och många trogna Dylanfans gillade inte att han brutit med den akustiska folkmusik han tidigare spelat.

Like a Rolling Stone, vars titel är inspirerad av Muddy Waters låt Rollin' Stone från 1950, är trots det i dag en av Bob Dylans mest omtyckta låtar. Den finns med på nästan alla "Best-of-skivor" han har givit ut och den är ofta en av höjdpunkterna på de många konserter han ger varje år runt om i världen. Flera artister och band har gjort egna inspelningar av Like a Rolling Stone, bland andra Cher, Rolling Stones, The Turtles och The Jimi Hendrix Experience. I november 2004 gjorde musiktidningen Rolling Stone en lista över världens femhundra bästa låtar genom tiderna , på första plats kom Dylans inspelning av Like a Rolling Stone.

Bob Dylan säger själv att låten från början var en 20 sidor lång dikt, men som sedan uppenbarligen skars ner. Låten är också den låt som Dylan spelat flest gånger under sin turné Never Ending Tour från 1988. Det har spekulerats i vad låten handlar om, utom det uppenbara, och en spekulation är att låten är skriven delvis till 60-tals modellen Edie Sedgwick och hennes förhållande till Andy Warhol, som sägs vara "Napolen who calls her, which she can't refuse". Detta är dock bara tankar och låten är en tolkningsfråga om man ens väljer att tolka den.

Livespelningar

När Dylan spelade på Newport-festivalen fem dagar efter att singeln givits ut var en stor del av publiken missnöjd och han tvingades att ge efter och spela några av sina akustiska låtar. Musiktidningen Melody Makers kritiker Bob Davenport skrev bland annat såhär om låten 1965; "De längsta sex minutrarna sedan tidens begynnelse... Den kommer inte att tilltala pop fansen på grund av dess längd, enformighet och okommersiella text".

När "Highway 61 Revisited" var inspelad och släppt, startade Dylan en världsturné med The Band. Efter att ha avslutat i stort sett varenda konsert med "Like a Rolling Stone" skulle man fullborda turnéen i Free Trade Hall i Manchester, England. När de skulle börja spela konsertens sista låt, skrek någon i publiken "Judas!" till Dylan, då han menade att Dylan hade förrått sin gamla publik genom att spela rockmusik. Dylan svarade då "I don't believe you. You're a liar!". Sedan vände han sig om till bandet och ropade ut "Play it fucking loud!"